Österrike 2004, På racercykel längs Donau's cykelvägar I år har vi fått riktig smak på cykling med racercykel. Till viss del beror det på att vi har investerat i nya och riktigt fina cyklar. De är en fröjd att åka på. Vi kände att vi ville göra en riktig träningsresa med racercyklarna. Syftet med resan var absolut inte att hårdträna (det är vi för gamla för) utan det var att få många timmar på cykeln. Vi vet sedan vår träningsresa med Bernt Johansson i Italien för något år sedan att om man tillbringar tillräckligt många timmar på racern kommer allt annat att kännas sämre.  Vi hade funderat på vilket land vi skulle åka till och valet var ganska enkelt. Österrike är ganska svårt att slå när det gäller cykelmöjligheter. Det finna massor av cykelvägar och framför allt, det finns en berömd cykelväg med namn "Donau Radweg" (Donau cykelväg). Cykelvägarna längs Donau är också nästan kliniskt rena från uppförsbackar! Eftersom vi hade cyklat efter Donau's cykelvägar vid ett flertal tillfällen tidigare längtade vi tillbaka. Det var enkelt att räkna ut att vi skulle söka oss till någon lagom liten stad och den måste ligga vid Donau. Dessutom skulle staden vara lätt att nå med tåg från Wien dit flyget anländer. Valet föll på Melk, c:a 10 mil från Wien, uppströms efter Donau. Vi hade gjort ett lunchuppehåll där under vår första Donaucykling 1994 så vi hade en aning om hur det såg ut.  Att arrangera resan var enkelt. Först beställde vi flyg med SAS. Logi ordnade vi över Internet. Vi fick tag i ett Jugendherberge, som fungerar ungefär som ett svenskt vandrarhem. Vi betalade drygt 30 Euro per natt för dubbelrum (två st våningssängar) inkl. frukost och sängkläder. Det var ju inte turistsäsong så vi hade hela hotellet nästan för oss själva. Fantastiskt, men det kändes kanske lite ödsligt på kvällarna. Vi stannade på hotellet i sju nätter och hade sex fantastiska cykeldagar.  Tyvärr fick vi inte ha mer än 20 kg bagage och 8 kg handbagage var - inkl racercyklarna och emballage! Vi ordnade cykelkartonger av wellpapp på Söder Sport i Östersund. De väger endast ett par kg. Sedan var det bara att plocka av framhjul, pedaler, styre, sadel, mm, vaddera riktigt med skumgummi och påsar innehållande våra cykelkläder och tejpa rejält så att det skulle hålla. När vi checkade in på Frösö flygplats hade vi endast 42 kg plus handbagage - inklusive 2 st racercyklar! Det visade sig att vi hade fullt tillräckligt med grejor.  Klicka på bilderna så blir de större. Storlek c:a 60 kB. Vi har just anlänt till vandrarhemmet i Melk och packar snabbt upp cyklarna. Det rycker i kroppen. Nu måste vi ut på Donau's cykelvägar. Som man kan se är rummet inget lyxrum. Grejen med att åka på en sån här tripp är att man på heltid kan ägna sig åt enbart racercykling. Man behöver inte tänka på annat, t.ex. jobb, matlagning, mm. Vår huvudsakliga sysselsättning under hela veckan var: frukost i lugn och ro (vi hade ju hela da'n på oss) åka racercykel hela dagen (5-6 timmar) duscha och ta't lugnt en stund gå ner på sta'n på kvällen och äta  Det var ingen risk att det skulle bli särskilt sena kvällar. Vi hade ingen TV och ingen dator, endast en pytteliten medhavd radio. Det var heller inga problem att lägga sig tidigt då vi var väldigt trötta på kvällarna. Man blir det av att cykla hela dagen.  En fantastisk egenskap med Donau's cykelväg at att det finns inga backar. Man kan glida fram på en asfalterad bilfri cykelväg hela dagen. T.ex. kan man åka ut på den ena stranden på förmiddagen och efter en god lunch i någon by vid floden tar man andra stranden tillbaka.  Donau's cykelväg. Här har vi tagit oss upp för en 4 km lång brant backe till en utsiktsplats.  Anita släpper på när vi åter tar oss nerför den kurviga vägen till Donau's nivå. Man kan se på skyltningarna att cykling är viktigt i detta land.  Reinhold på väg genom ett vinodlingsområde. Det är konstigt vad man glömmer detaljer fort. Efter 10 år var det svårt att känna igen ställen trots att vi visste att här har vi cyklat förut. Hotellet på bilden här under kände vi i alla fall igen. Kolla på bilden med groddskylten nedan. Till vänster om vägen finns en ganska lång dammliknanade vattensamling. längs hela dammen har man byggt en skyddsvall (plankor) så att grodorna inte skall korsa vägen, precis som våra viltstängsel. Där plankorna tar slut sitter sådana här skyltar.  Här gör man detta för att skydda djuren - hemma för att skydda bilarna.   Tillbaka ut på "der Donau Radweg".  Hotellet i bakgrunden bodde vi på 1994 när vi cyklade efter Donau första gången. Lägg märke till de utmärkta skyltarna som talar om att det är cykelväg på båda sidor om floden. Visst värnar man om grodorna i Tyskland. I alla fall i denna by. Jag har i alla fall aldrig sett en sådan skylt i Sverige - ännu. Så här kan vägen se ut i flera mil - på båda sidor om Donau. Det finns väldigt mycket att se längs Europas största flod - "Moderfloden". Det kan vara färjor av olika slag och som korsar floden. Det finns riktigt små person- och cykelfärjor, men även större som även tar bilar. Det finns också gott om slott och samhällen.    En typisk cykel- och personfärja. På ganska många ställen kan man tanka vatten i sådana här tappkranar.  En typisk "Donauby". Anita i full karriär längs Donau's cykelväg. Färjan i bakgrunden tar även bilar.  Slottet är beläget ett par mil nerströms Melk Ett par bilder från gågatan mitt i centrum av Melk. Samtidigt måste än en gång berättas om cykeln på tåget i Österrike. En av dagarna när vi hade cyklat från Melk till Linz, en sträcka av 13 mil tog vi tåget tillbaka. Just detta tåg hade faktiskt ingen särskild cykelkupé, men det var ändå inga problem. Konduktören visade oss var vi skulle ställa cyklarna. Anitas cykel fick plats i vagnens ena ände, där dörrarna finns, Reinholds fick vi ställa in bland sittplatserna i vagnen!!! Det var visserligen nästan inga passagerare med detta sena kvällståg, men ändå. Det beskriver i alla fall en hel del om inställningen till cyklister.   Gågatan i Melk. Gågatan i Melk. Så här kan det se ut på ett tåg i Österrike.  Jag måste berätta om hur vi gjorde sista dagen - alltså dagen innan vi skulle flyga hem. Vi kom på eftermiddagen till Wien Westbahnhof (Västra järnvägsstationen) med tåg från Melk. Från Melk hade vi bokat ett hotell i rätt prisläge och som skulle ligga relativt nära stationen. Vi hade tagit reda på att det gick flygbussar från stationen direkt till Wien's internationella flygplats. Problemet med hur vi skulle kånka med bagaget från tåget till hotellet på eftermiddagen och tillbaka från hotellet till stationen på avresedagens morgon hade vi funderat på i flera dagar. När vi anlände till Wien hade vi åkt taxi, men det ville vi absolut inte denna gång. Det gör man oftast bara den första dagen eller gången på ett nytt ställe. Se'n hittar man alltid en annan och bättre lösning. Det visade sig vara enkelt. Vi lånade en bagagekärra på stationen, surrade fast lådorna med remmar och sedan var det bara att rulla iväg på trottoarerna. Hotellet låg c:a 500 m bort. Bagagekärran med cykellådorna förvarades i ett garage på hotellet under natten. Vi behövde inte ens ta loss lådorna från vagnen. På morgonen gjorde vi allt i omvänd ordning och kom till flygbussen alldeles utanför stationen i god tid och utan att behöva kånka på lådorna och svettas. Sedan var det bara att ställa tillbaka bagagekärran. Eftersom vi var först i kön vid flygbussen var det inga problem att få in våra relativt stora lådor. Enkelt - eller hur?   På väg till flygbussen utanför hotellet på avresedagen.  Hemma igen. Storsjön vid landningen på Frösö flygplats. Sammanfattning Detta visade sig bli en mycket lyckad träningsvecka. Vi behövde inte trängas med några bilar på hela veckan då all cykling gjordes på Donau's bilfria cykelvägar. Som nämnts är det mycket lätt och enkelt att frakta cykeln på tåget. Vid två tillfällen cyklade vi ena vägen och tog tåget den andra. Tack vare denna metod kan man åka längre och se nya saker utan att åka samma väg tillbaka - och självklart cyklar vi i medvind och tar tåget i motvind.  Vi avverkade 57 mil under den veckan vi var i Melk. Tillbaka