|
Nu skulle vi fortsätta att cykla längs Donau. Hur långt visste vi inte. Kanske skulle vi följa Donau ända ner till den Jugoslaviska gränsen eller avbryta i Budapest och fortsätta österut eller någon annanstans i Ungern. Vi hade bestämt att inte åka in i Jugoslavien. Tanken från början var ju att kanske och om allt stämde, försöka följa Donau ända till dess utflöde i Svarta Havet. Men under tiden hade saker hänt i Jugoslavien som gjorde att vi definitivt måste avbryta grundidén.
Vi anlände till Wien c:a 15.30 med tåg. Cyklarna hade vi polleterat från Östersund mer än en vecka tidigare. Allt fungerade och det var bara att hämta ut cyklarna och leta någonstans att bo. Under eftermiddagen och kvällen tittade vi på stan från cykeln.
Dag 2, 1995-07-03, Wien - Bratislava, (76 km). Vi startade från Wien c:a 10.30. Vi valde att åka längs den norra stranden. Det var varmt och solen sken från en klarblå himmel. Efter kanske 5-6 km gick cykelvägen rakt genom ett nudistområde. Det var nakna människor överallt. Inte nog med det, det höll på i flera kilometer! Vi gissade efteråt att det nog var 4-5 km fyllt av nudister. Cykelvägarna gick mest på översvämningsvallar som ibland var spikraka, kilometer efter kilometer. Vi kom sent till Bratislava, först vid 19-tiden. Det var illa för det var lite problem att hitta hotell i acceptabel prisklass. Till slut blev vi visade ett hotell som hette Incheba. Det kostade motsvarande 475 SEK! Det hade då blivit mörkt och det var bara att ta det hotellet. Detta var lite chockartat då vi hade trott att det skulle vara billigt i Slovakien. Bratislava är idag Slovakiens huvudstad efter att det gamla Tjeckoslovakien delades i två delar. Tjeckien, med Prag som huvudstad och Slovakien. Vi hade hört att Slovakien var den fattigare av de två staterna. Adaptern visade sig vara nödvändig för att vi skulle kunna koka kaffe med doppvärmaren och ladda batteriet till videokameran.
Dag 3, 1995-07-04, Bratislava - Komarno, (125 km). Vi steg upp tidigt, troligen lite grand för att det var spännande att vara i ett land som förr låg bakom järnridån. Vi ville snabbt ut och iväg för att se hur det var. Österrike och Tyskland känns ju lite som hemmaplan, men detta var lite annat. Det var allt lite spännande. Vi spenderade några timmar och cyklade omkring på stan för sightseeing. Det syntes att vi var i ett f.d. öststatsland. Vi åt en mycket god och billig lunch innan vi vid 12-tiden fortsatte vår färd längs Donau. Även denna dag valde vi flodens norra sida. Det var inte skyltat så perfekt som det hade varit i Tyskland och Österrike, så det var inte alltid självklart att hitta det vi trodde var cykelvägen längs Donau. Långa sträckor gick cykelvägen genom landsbygd och skogsområden och det var verkligen tjusigt. På ett ställe gick cykelvägen på en kraftverksdamm under flera mil och vi hade en makalös medvind. Det gick fort. Ibland åkte vi 30-35 km/h utan att behöva ta i alls. Hög växel och trampa bara. Vi kunde se hur omgivningen sjönk lägre och lägre för varje kilometer vi åkte medan vi var kvar högst uppe på dammen. Det var asfaltväg så det var härligt. Dammen var så lång att på ett ställe bildade vattenytan horisonten. När vi så småningom kom fram till kraftverket tog dammen slut och vi for ner till "markplan" igen. Vi undrade vad som skulle hända om en sådan damm brast. I slutet var dammen säkert 25-30 m hög, kanske högre. På de sista milen valde vi att åka längs vanliga vägar och vi passerade genom många både små och stora byar. När vi var på väg in i Komarno blev vi omkörda av en moped och mannen som körde ropade "heja Sverige, heja Sverige" och stannade lite längre bort. När vi kom fram och stannade förstod vi att han hade varit ishockeysupporter och kom ihåg Tumba och grabbarna i tre kronor som var fantastiskt populära i öststaterna på sin tid. Han hade känt igen vår svenska flagga som vi hade som stingpinne. Vi fick en hel plastkasse med färska körsbär, troligen 3-4 kilo, som vi lastade på pakethållaren. Vi åt hela kvällen. Framme 19.30 i Komarno och där hittade vi hotell Europa. Mycket fint och rent rum med nya trämöbler. Det kostade c:a 250 SEK. Till kvällsmat beställde vi in 2 st jättegoda pizzor och en flaska kanongott vin och allt kostade 50 SEK. Mycket billigt. Efter att vi spenderat den första dagen visade det sig i alla fall att det var mycket billigt att resa (cyklingen kostar ju inget), äta och ta in på hotell i Slovakien.
Dag 4, 1995-07-05, Komarno - Stúrovo, (62 km). Upp tidigt igen. Ut på stan och köpte en liten burk marmelad, 6 st bröd och 2 st yoghurt för c:a 10 SEK. Detta blev vår frukost tillsammans med mysli som vi hade med oss och kaffe som vi kokade med doppvärmaren. Vi var hungriga, men ändå fick vi bröd över som färdkost. Vid 15-tiden kom vi till Stúrovo, en liten stad alldeles vid Donau´s strand. Vi tog in på stans enda hotell. Pris 100 SEK. Hotellet låg alldeles intill Donau och vi kunde sitta och titta på en färja som gick i skytteltrafik över floden och som tog folk och bilar över till Esztergom, en stad på den Ungerska sidan. På kvällen tog vi färjan över för att äta middag. Vi åt bl.a. Langos med saitos och tejföles, Langos med ost och yoghurt. Denna dag åkte vi hela tiden på landsvägar. Det var mycket lite trafik, så lite att jag hade skrivit i dagboken, "knappt märkbar trafik". Det hände att vi kunde köra många kilometer utan att se en enda bil! Detta kan ju bero på att det var helgdag. Det kändes också lite konstigt när vi körde genom vissa byar, för vi såg inga människor. Detta var typiskt för många byar. Huvudvägen gick rakt igenom byn som kunde vara flera km lång. På båda sidor låg det små hus med trädgårdarna på baksidan. Men det konstiga var att vi knappt såg några människor alls! Vi vet fortfarande inte varför. En sak till förundrade oss också. Det var så fantastiskt rent inne i byarna. Vi kunde inte se ett enda skräp när vi åkte genom byarna.
Dag 5, 1995-07-06, Stúrovo - Budapest, (80 km). Vi tog färjan över till den Ungerska sidan. Det var en mycket varm dag med 30 grader C i skuggan. Vi stannade till i Visegrad för lunch. När vi var mitt emot Vác passerade vi lite av en milstolpe i Donau´s färd mot Svarta Havet. Just där gör Donau en 90 graders sväng och viker av rakt söderut. Detta ställe kallas för Donau´s knä. Etappen gick väldigt mycket i tät trafik. Det var slut med de fina cykelvägarna. Visserligen fanns det markerade cykelvägar lite här och där men de var ofta i ganska dåligt skick och dåligt skyltade. Från Szentendre var det mycket dålig cykelväg. Bättre när vi kom närmare Budapest. Mycket svårt att hitta ett hotellrum. Det var mycket sent och höll på att mörkna så det fanns inte tid att leta alltför mycket. Vi hade kommit till en stadsdel där hotellen låg mycket glest. Till slut frågade vi en taxichaufför som tipsade oss. Vi kom till ett hotell som hette Papillon, kostade 85 DM inkl. frukost. Här bestämde vi oss för att avsluta färden längs Donau. Vi antog att det inte skulle finnas cykelvägar i fortsättningen heller. Nu hade vi åkt några mil i Ungern och när vi kollade kartan och försökte jämföra vägarna som vi åkt med de som vi skulle ta om vi skulle fortsätta trodde vi att det skulle bli mycket trafik. Vi hade till Budapest avverkat c:a 132 av 284 mil längs Donau, floden som var en liten bäck och källa från början var nu c:a 600 m bred och hade fartygstrafik. Vi hade startat på 678 m över havet och slutade på c:a 150 m ö h. Dessutom sätter problemen i fd. Jugoslavien också käppar i hjulen. Drömmen om att köra ända till Svarta Havet får nog tills vidare förbli en dröm. Vi får se vad framtiden utvisar.
Sammanfattning. Denna sträcka var bra så länge vi höll oss i Österrike och Slovakien. I Slovakien var trafiken mycket gles, så gles att den inte störde. Det kanske är annat idag (1999). I Ungern var trafiken för tät och vägarna som vi var tvungna att använda var väldigt dåliga. Detta berodde nog till viss del på att vi var nära Budapest och att det är relativt tätbefolkat längs Donau. Vi bestämde oss i alla fall för att fortsätta österut i Ungern i stället. Fortsättning följer under rubriken UNGERN: "Budapest - Miskolch 1995" Total cykelsträcka 368 km. |
. 
. 
