|
Planeringen för denna resa var att cykla från St Anton till Wien och följa floderna Inn och Donau så att vi skulle ha "utförsbacke" hela vägen, c:a 70 - 90 mil. Vi hade dock alternativa dalgångar och vägar att välja på, som inte alls gick bara utför. Vilka vägar som vi skulle välja tänkte vi bestämma allt eftersom resan fortskred. Vi hade precis två veckor till förfogande och skulle vi inte hinna fram till Wien är det inga problem att ta tåget sista biten. Vi hade ju redan tidigare cyklat längs den Österrikiska delen av Donau så det hade ju inte varit någon katastrof att hoppa över den delen.
1998-07-07, Wiens Int. flygplats - Wiens centrum, (24 km). Cyklarna anlände samtidigt som oss och allt fungerade perfekt. Vi transporterade cyklarna i särskilda väskor. Det räcker att ta av framhjulet och pedalerna, vrida in bromshandtagen för att skydda dom så mycket som möjligt mot stötar under transporten. Cyklarna kom fram utan skador. Transportväskorna tejpade vi ihop till ett litet paket och lämnade in dem på flygplatsens effektförvaring. Vägen till Wiens centrum var mycket trafikerad och det finns tyvärr ingen cykelväg. När vi kom in i själva staden kunde vi i alla fall välja parallella gator som inte var lika trafikerad som huvudleden. Vi började med att ta oss till järnvägsstationen, Wien Westbahnhof, från vilken tågen västerut mot St Anton går. Vi tog reda på alla detaljer om cykeltransport och tidtabeller. Det blev nattåg direkt så vi köpte först biljetter till St Anton och lämnade sedan in cyklarna för polletering. Vi hade då fått garantier för att cyklarna skulle vara framme senast en timma efter oss följande morgon. Vi låste in våra cykelväskor i förvaringsboxar och sedan var det inga problem att spendera några timmar på sta´n tills tåget gick på kvällen.
Tåget framme 06.30 enl. tidtabell. På en skylt kunde vi läsa 1302 meter över havet. Härligt, för vi visste att om vi ville så skulle vi ha "utförsbacke" ända till Wien! Det blev en spännande väntan på cyklarna. Mycket riktigt, efter en timma kom nästa tåg, ett godståg, och vi kunde se att våra hojar lastades av. Efter en stund var vi på väg mot ännu ett cykeläventyr. Molnen hade spruckit upp och vi kunde se den fantastiska naturen runt om oss. Det är samma känsla varje gång vi just lastat cyklarna och skall till att starta en cykelsemester. Det är spännande! De första milen gick mycket utför då vi ju var på ganska hög höjd. Fantastiska vyer. Här åkte vi i huvudsak på den gamla landsvägen. Parallellt med vår väg finns en motorväg så det var mycket liten trafik och den störde inte alls. Under några kilometer var vi dock tvingade att samsas med motorvägstrafiken då något vägarbete tvingade bilarna in på vår smala väg. I Landeck förenades "vår" flod med floden Inn och från och med där skulle vi alltså följa den. Framåt eftermiddagen började det att regna och det skulle tyvärr visa sig hålla på ett tag. Framme i Stams vid 18-tiden. Vi hittade en kanonfin camping med egen restaurang. Det är viktigt att det finns tillgång till matställen då det ju krävs mycket mat på cykelsemestrar och när det regnar är det inte särskilt roligt att laga maten inne i tältet. Det regnade fortfarande när vi anlände så vi fick slå upp tältet i regnet. Man sover i alla fall väldigt gott i tält när det regnar. Dagens etapp 75 km, effektiv tid 5 timmar 12 min, effektiv medelhast 14,4 km/h.
1998-07-09, Stams - Innsbruck, (44 km). Det hade regnat hela natten och fortsatte hela morgonen. Men det är inga problem i början av cykelsemestern då man alltid är optimist. Vi tänkte att om det håller på stannar vi nog till i Innsbruck. Man vill ju gärna titta lite på stan också. Vi cyklade nästan hela vägen på avskilda cykelvägar, verkligen perfekt. Regnet öste inte ner men det höll på resten av dagen så det blev hotell i Innsbruck. Hotell Delevo, mitt i centrum. Lite för dyrt men vid sådana här tillfällen och speciellt inne i stora städer är det bäst att ta ett hotell så man kan låsa in grejorna när man skall gå ut och titta på stan. Det regnade förresten hela kvällen. Tyvärr såg vi aldrig bergen och fjällen runt stan p.g.a. vädret. Beträffande regn så är det inget problem så länge vi sitter på cykeln. Ett riktigt regnställ är ett måste och så använder vi Moseboot, en sorts superlätt stövel som man drar över sandalerna. På skärmarna sätter vi skärmförlängare som vi tillverkat av en tunn plastskiva. Detta är viktigt för att förhindra långvarigt skvättande upp på ramen och upp på ryggen. Dessutom har vi riktig sydväst och handskar som tål regn. Detta är nödvändigt då det oftast är väldigt kallt i samband med regn, speciellt på hög höjd. Det var c:a 12 grader C. Dagens etapp 44 km, effektiv tid 3 timmar 15 min, effektiv medelhast 13,7 km/h.
1998-07-10, Innsbruck - Zell am Ziller, (79 km). Vi kom iväg c:a 09.00. Lika mulet som dagen innan, men regnet hade upphört. Tack för det. Vi följde floden Inn på separata cykelvägar, ibland inne i samhällen och ibland ute på landsbygden. Ibland gick cykelvägen genom stora skogar eller över slätter. Det var otroligt skönt att glida fram i dalgången. Problemet var att bestämma om vi skulle följa Inn eller om vi skulle byta dalgång. Vi kom allt närmare vägskälet i Wiesing där vi måste bestämma oss. Vi åt lunch på ett ställe och bestämde att vi skulle cykla upp i Zillertal och sedan vidare över Gerlospass till nästa dalgång. Zillertal var verkligen en flack dalgång. Cykelvägen går mestadels utefter floden i dalens botten. I Zell am Ziller hittade vi en liten trevlig campingplats och slog upp tältet. Campingplatsen var verkligen bra. Här fanns allt vi behövde. Senare på kvällen gick vi ner på byn och lyssnade på en utomhuskonsert. Orkestern var en så´n där med kortbyxor i skinn och tofsar i hattarna. Dagens etapp 79 km, effektiv tid 5 timmar 13 min, effektiv medelhast 15,2 km/h.
1998-07-11, Zell am Ziller - Neukirchen/Bramberg, (56 km). Vi steg upp tidigt. Det hade regnat mest hela natten och det var fortfarande mulet och grått och det var ganska trist. Idag skulle vi över till nästa dalgång, via Gerlosdalen, Gerlospass och över till Kriml i Pinzgaudalen. Det är ju inte särskilt roligt att cykla upp på hög höjd om det regnar och är mulet. Vi vill ju ha utsikt. Plötsligt vid halv åtta blev det klarblå himmel och humöret steg direkt. Vi hade laddat mentalt för en lång och brant stigning. Detta är viktigt för att kroppen skall vara beredd. Vi skulle upp c:a 1000 m. Det låter inte högt men vi visste att det känns i benen efter många långa backar i Grekland. 1000 höjdmeter tar några timmar och kanske det mesta blir stående trampning på den lägsta eller näst lägsta växeln. Vi startade vid 575 m.ö.h. och passerade på eftermiddagen Gerlospass på 1620 m.ö.h. Detta var nytt cykelhöjdrekord för oss. Vädret var perfekt och utsikten var enorm när vi bromsade oss utför de mycket branta serpentinerna ner mot Kriml. Fördelen med att åka cykel jämfört med bil är att man kan glida så sakta man vill och att man kan stanna och titta på utsikten praktiskt taget var man vill. Och så hör man ju fåglarna och känner dofterna. Det brukar gå väldigt sakta i sådana utförsbackar då man vill ha kvar och njuta av höjden och utsikten så länge som möjligt. Från Kriml var det sedan utförsåkning på smala cykelvägar tills vi vid 18-tiden hittade ett Gasthaus (840 m.ö.h.) mellan Neukirchen och Bramberg. I Kriml börjar den cykelväg som kanske är Österrikes vackraste, "der Tauern Radweg". Den följer floden Saltzach via Saltzburg ända till floden Inn och därefter längs Inn ända till Passau som ligger vid Donau, där den ansluter till "der Donau Radweg". Sträckan till Passau är c:a 33 mil och garanterat utförsbacke. Tänk, 33 mil utförsbacke och kanonvackra berg runt om och mestadels cykling på asfalterade smala cykelvägar! Det är grejor det! Dagens etapp 56 km, effektiv tid 5 timmar 4 min, effektiv medelhast 10,9 km/h.
1998-07-12, Neukirchen/Bramberg - Zell am Zee, (68 km). Mulet men uppehåll hela dagen. Tyvärr
ingen särskild utsikt. Kanonbra cykelväg, mest asfalterad, ända
till Zell am Zee. Cykelvägen passerade många små Tyrolerbyar
och vi mötte ganska många långfärdscyklister under
dagen. Hittade bra campingplats utanför Zell am Zee nästan på
andra sidan sjöns södra ände. Det är aldrig några
problem med att få tältplats när man kommer med cykel då
vi endast behöver några få kvadratmeter.
Dagens etapp 68 km inkl runt Zell See.
1998-07-13, Zell am Zee. Slutcyklat denna gång. Jag vaknade
mitt i natten med hög feber och frossa. Läkaren som besöktes
nästa dag beordrade antibiotika och vila.
Det är extremt lätt att cykla i Österrike då det dels är otroligt mycket cykelvägar och då det är mycket lätt att frakta cykeln på tåget. Det är också gott om bra tältplatser. Sammanlagd sträcka 346 km. |
