|
(Poros - Mani - Kalamata - Athén).
1993-04-15. Till Athéns flygplats 15.30. Cyklarna var med flyget. Denna gång skulle vi utgå från Pireus hamn så vi struntade i att åka med transferbussen till Athén. Vi tog flygbussen till Pireus i stället. Det var inte alldeles lätt att få med cyklarna på bussen men det gick efter lite krånglig lastning. Vi har ju också flera väskor så det blev många kollin. Bussen passerade ett hotell som såg
ut att vara i vår prisklass och vi hoppade av vid nästa hållplats.
Det var hotell Glaros (5600 drx) strax söder om hamnen.
Vi hade växlat på flygplatsen och kursen var 1000 drachmer (drx) = 35 SEK.
1993-04-16, Poros - Ermioni, (65 km). Grekisk Långfredag. 08.10 gick båten till Poros, (2500 drx för båda). 11.00 gick vi av i Methana. När vi cyklat 12 km kom vi ut på den väg vi åkt redan 1990. Lunch i Galatas som ligger på andra sidan sundet räknat från turistorten och ön Poros. Det var 27 grader C vid lunch. Kortbyxväder! Vi åkte genom byarna Saronida, Metohi m.fl. och kom c:a 17.30 till Ermioni, en typisk liten grekisk småstad med liten fin hamn. Vilket ställe! Fick tag i ett privatrum för 4000 drx med fin utsikt över hela hamnen, kanonfint! Vi kunde se 5 st tavernor från vår balkong. På sådana ställen är det bara att gå ner och välja var man skall äta.
1993-04-17, Ermioni - Nafplion, (80 km). Lördag och Påskafton. Start kl. 08.00. Varmt och lugnt. Vi hade först tänkt att cykla vägen via Portochelion. Detta skulle bli en flack tur genom lummigt landskap men vi insåg att det skulle bli svårt att hinna till Nafplion så vi åkte rakt till Kranidion. Denna väg var c:a 25 km kortare. Vi skulle passera bergen Didimon Oros senare på dagen och vi hade i färskt minne turen vi gjorde 1990, då vi också passerade dessa berg. Vi lyckades få tag i bröd och Coca Cola i Didima. Detta packades i väskorna för vi visste att det skulle bli svårt att få mat den dagen. De flesta tavernor på landsbygden är stängda när det är påsk. Det kan vara mycket svårt att finna en öppen. Klättringen uppför berget till passet i Didima Oros tog en timma utan paus. Det var serpentiner fram och tillbaka och mycket brant. Vi stod upp och trampade på lägsta växeln mest hela tiden. Utsikten var enorm. Vi kunde se bergen inne på Peloponessos över Argolikos-viken. Vi tog paus i passet och åt upp det vi köpt i Didima. Den första öppna tavernan hittade vi i Vivari, dit vi kom 15.45. Det blev första ordentliga maten på hela dagen. Vi tog retsina till maten och det gjorde att vi blev mycket dåsiga och hade svårt att komma igång igen. Detta var andra gången vi anlände till Nafplion per cykel och vi tog in på hotell Athena alldeles intill det "halkiga" torget mitt i centrum. Pris 7500 drx vilket var dyrt då det visade sig ha en dålig standard. Vi visste att vi hade bott på det hotellet förut men först när vi kom upp på rummet kom vi ihåg att detta var det där dåliga stället, men det var så dags då. Vi tänkte att vi står väl ut en eller ett par nätter. Duschen och toaletten var inbyggd i en sorts plastgarderob som dom placerat inne i rummet i ett hörn. Vattnet från toaletten och duschen samlades upp i en pytteliten pumpstation som stod på golvet och som pumpade bort det. Någonstans var det läckage. När vi duschade rann det ut vatten på golvet, under sängen och ner i hörnet på andra sidan. Golvet lutade nämligen rejält. När vi påpekade detta för ägaren blev han sur och slängde till oss en hink och trasa och tyckte att det får vi väl torka upp själva!! På kvällen hade massor av folk samlats på och runt torget. Någon höjdarperson höll tal och kl. 24.00 började grekerna att skjuta påsksmällare. Dessa slängdes ut på torget och detta skjutande är det mest otroliga vi någonsin har upplevt. Det lät som dynamit i bland. Vi kände att kläderna riktigt fladdrade till när tryckvågorna kom efter de värsta smällarna! Det värsta skjutandet pågick 10-15 min.
1993-04-18, Nafplion, (10 km). Påskdagen. Vi bytte till hotell Lito, bara c:a 50 bort. Ägaren blev halvtokig när vi sa att vi sticker. Han menade att vi hade fått ett specialpris för två nätter och ville ha mer när vi bara stannade en natt och vi minns att han ropade "katastrofo, katastrofo" efter oss. Vi fick ett litet dubbelrum utan frukost för 5000 drx. Detta fick bli vår vilodag och vi gjorde en liten kvällstur och tittade på stan och omgivningarna. Middag på restaurang Kalamares, billigt och mycket gott. Järnvägsstationen i Nafplion är värd att kommenteras. Det är en ändstation och i slutet av järnvägsspåret har dom placerat ett par järnvägsvagnar som är inredda som stationsbyggnad. En av de mysigaste järnvägsstationer jag sett faktiskt.
1993-04-19, Nafplion - Leonidion, (90 km). Frukost på fiket vid busstationen. Vi lämnade Nafplion vid 9-tiden. Temperaturen var 13 grader C, halvklart, lugnt och perfekt cykelväder. Detta är semester! Solen sken hela dagen men senare kom en mycket kall vind från havet, så det var aldrig riktigt varmt. Många tavernor stängda, kanske var det någon sorts annandag påsk. Vi cyklade först västerut och svängde sedan söderut längs kusten på en väg som vi tidigare åkt 1990. Vi passerade Paralia Astros och Ag. Andreas till Paralia Tiroú, där vi äntligen hittade en öppen taverna. Vi var verkligen hungriga nu.
Framme i Leonideon kl. 17.45 och fick kanonfint rent och stort 3-bäddsrum för 5000 drx. i byns enda hotell. Det gäller att det finns rum när man kommer sent till byns enda hotell.
1993-04-20, Leonidion - Githion, (90 km). Upp tidigt, klarblå himmel, lite blåsigt och 13 grader C. En perfekt dag för den stora uppgiften. Vi skulle nämligen över ett pass som ligger på 1200 meter över havet. Detta skulle bli tufft och vi hade "laddat" mentalt för detta redan hemma. Vi hade aldrig gjort en så hög klättring tidigare och visste alltså inte om benen tålde detta. Vi kom iväg vid 8.00 och uppförskörningen började direkt. Vi var framme i Moni Elonas kl 11, ett kloster som ligger inbäddat i ett lodrätt berg, där det blev ett kort besök. Framme i Kosmas 13.30 alldeles före passet. Vi hade då kört 31 km konstant uppför förutom några hundra meter där det var plant. Stundtals slingrade sig vägen uppför bergväggarna i ständiga serpentiner. Vi var tvungna att nästan hela sträckan använda de allra lägsta växlarna.
Efter lunch i Kosmas (en fantastisk soppa, greksallad, bröd och retsina) kom vi till passet och vi fick en makalös utsikt på andra sidan. Längst bort kunde vi se det snötäckta berget Taigetos. Den högsta toppen heter Agios Ilias och är 2404 m.ö.h. Efter passet följde 50 min. bromsning ända till i höjd med Gerakion, c:a 17 km. Det kändes till och med i fingrarna efter detta. Samtidigt som det är skönt att rulla utför en så lång utförslöpa är det lite trist, då man ju hela tiden tappar höjd, en höjd som man tidigare slitit ganska mycket för att uppnå. Fin cykling fram till Skála och vidare ända till Githion ute vid havet. Vi hittade ett mycket bra hotell med utsikt över hamnen för 5000 drx.
1993-04-21, Githion - Gerolimenas, (68 km). Från Githion 10.45. Vädret är varmt och vindstilla. Mycket vacker men backig väg till Aeropoli. Hård klättring. Lunch vid busstorget i Aeropoli. Eftermiddagens cykling söderut via Drimos, Kokkála och Álika på Mani-halvöns östkust blev mycket jobbig. Det tog 4,5 tim. att cykla 41 km från Aeropoli till Gerolimenas. Det var verkligen hårda backar, många långa och branta. Benen var nog slut efter bergspasset och den långa etappen dagen innan. Det var soligt och mycket varmt hela dan och över 25 grader C. Den sista backen var säkert 500 höjdmeter.
Mani-halvöns östra kust är verkligen en säregen trakt att cykla igenom. Husen i byarna är byggda som torn och kallas tornhus och är egentligen små fästningar. Det sägs att för flera hundra år sedan var det ständiga släktfejder i dessa trakter och därför byggdes tornen i försvarssyfte. En by som heter Váthia och som ligger längst söderut på halvön har särskilt många tornhus. Flera av dessa är ombyggda till små hotell. Från vägen högt uppe i bergen kunde vi se Váthia där nere nära havets nivå. Det hade varit intressant att övernatta i ett sådant hotell. Backen dit ner var ju inga problem, men samma backe upp igen dagen efter avskräckte oss.
Det blev Gerolimenas i stället, också vid havets nivå. En liten by - ett kanonställe! Framme kl. 19.30. Hotellet låg alldeles vid hamnen och från balkongen kunde vi studera livet i hamnen där fiskarna (gubbarna alltså) fixade med stora nät som låg på kajen. Vi bedömde att vi hade klättrat 1000-1200 höjdmeter under dagen.
1993-04-22, Gerolimenas - Aeropoli -(buss)- Kalamata, (25 km). Klarblå himmel, lugnt och 15 grader
kl. 08.00. Start 09.40. Dagen innan hade varit en mycket hård cykeldag
och vi var verkligen trötta i benen och här borde vi naturligtvis
stannat och haft vilodag.
Mycket fin väg norrut efter västra kusten till Aeropolis. På vägen hade vi tänkt att och titta på en berömd grotta vid namn Pirgos Diroú. Tre långa dagsetapper satt tyvärr i benen och när vi såg skylten till Pirgos Diroú och vi befann oss ganska högt upp, kanske 200-300 m.ö.h. var beslutet att inte åka ner till havets nivå igen mycket enkelt. Vi fortsatte mot Aeropoli. Framme 11.40. Efter lunchen vid busstorget kom en buss och stannade och på skylten där framme kunde vi läsa Kalamata. Då tog vi snabbt beslutet att försöka åka med. Det gick bra och 17.30 var vi i Kalamata. Vi tog in på samma hotell som året innan.
Tåget gick 08.10 via Kiparissia och Patres till Diakofto där vi klev av kl.15.30. Efter en sen lunch gick färden vidare på cykel österut mot Xilokastro. Nu var vi tillbaka på en känd väg igen, men den är härlig att cykla. Havet (Korintviken) ligger på vår vänstra sida hela tiden och det är nästan inga backar. Turen till Xilokastro, 47 km, tog 2 tim och 15 min vilket tyder på att vi nu var lite piggare i benen igen. Därför fortsatte vi till nästa stad, Kiáton dit vi kom 20.00 och nästan helmörkt. Trots den relativt långa tågresan fick vi ändå cykla en rejäl sträcka. Vi tog in på hotell Gianni (4000 drx) i centrum och med havsutsikt, som vanligt! Middag på liten och mycket bra taverna intill taxicentralen alldeles intill. När vi betalade gav vi 300 drx i dricks. Då bjöd dom på en halv liter extra Retsina som vi inte orkade dricka upp. Vad säger man om det? Jo, det är Grekland det - utanför turiststråken.
1993-04-24, Kiáton - Pireus, (100 km). Tyvärr sista cykeldagen. Detta är lika trist varje gång. Start i Kiáton 9.30. Det finns två broar över Korinthkanalen. Vi tog den västra bron då den verkade vara mindre trafikerad än den stora höga bron i östra änden av kanalen där huvudleden går. Det var ändå ganska mycket trafik före och efter staden Korinth. Bron bör kommenteras. När vi kom till brofästet passerade ett fartyg, men var var bron? Det fanns ingen bro men ändå en massa bilar som väntade! När fartyget passerat löstes gåtan. I normalläge var bron upphissad och när ett fartyg skulle passera sänktes den helt enkelt ner till botten av kanalen. Klurigt - eller? Vi passerade semesterorten Loutráki utan att stanna och snart var vi ute på vägen som går från Korinthkanalen längs havet mot Mégare och vidare in mot Athén. Detta var den gamla vägen och det var endast lite trafik. Motorvägen gick långt uppe i bergen ovanför oss. Vid Mégare tog vi av mot ön Salamis, där det hände mycket under antiken. I Paloúkia gick färjor i skytteltrafik över till fastlandet till Pérama. Lätt cykelfärd i ganska tät trafik in mot Pireus, dit vi kom vid 19-tiden. Sammanfattning. Detta var en cykeltur med många vackra vägar. Tittar man på den grekiska bilkartan ser man att de flesta vägar som vi åkt är markerade som vägar med vacker utsikt. Jag håller med fullkomligt. Det var också den fysiskt mest krävande tur vi gjort, men garanterat värd varenda kilometer! Total cykelsträcka: 588 km. |
