|
(Chania - Paleohora - Pirgos - Rethymnon - Chania).
1997-04-26, (15 km). Till Chanias flygplats c:a 11.30. Grekisk Påskafton. Efter hopmontering av cyklar och iordningställande, lätt väg in mot stan. Temp. c:a 15 grader C. Vi tog in på hotell Diktynna för 7000 drx. Kursen var 29 SEK för varje 1000 drx. Detta år hade vi 2 veckor till förfogande, den längsta tid vi någonsin haft på cykelsemester i Grekland.
1997-04-27, Chania - Kastelli, (45 km). Vi sov ända till 11.30 och kom iväg först 12.30. Vädret perfekt, varmt men lätt motvind. Vi for västerut längs den norra kusten på flack väg och det var verkligen lättåkt. Kanongod lunch i Rapaniana. Från Kolomvari valde vi den gamla vägen som var nästan helt fri från trafik. Högsta passet 200 m.ö.h. Framme i Kastelli c:a 17 och tog in på hotell alldeles vid stranden och balkong mot havet, som vanligt. Man kan oftast välja rum på hotellen när det inte är mitt i turistsäsongen. 5000 drx och bra standard.
1997-04-28, Kastelli - Paleohora, (80 km). Vi vaknade vid 07-tiden av att vågorna slog mot stranden utanför. I övrigt var det absolut tyst i byn förrutom en hund och någon tupp som hördes, men dessa ljud räknar vi till de mera rogivande. Solen hade nyss stigit upp över bergen långt borta i östra horisonten. Fint väder och lugnt, 15 grader C vid 08.00. Vi åkte på en bra asfaltväg med lite trafik söderut utefter Kretas västkust. Vägen gick mestadels ganska högt över havet och vi hade ofta en vidunderlig utsikt över landskapet och havet västerut. Vi passerade Lardas, Platanos, Sfinario och hade lunch i Kambos på en liten och oansenlig taverna som ägdes av en gammal man och en kvinna. Greksalladen och tzatzikin var makalöst god. På eftermiddagen passerades många byar, bl.a. Kefali, Elos, Plemeniana, Vlithias och så småningom kom vi till Paleohora vid 18-tiden. Hotell Captain Jim kostade 5000 drx/natt.
Denna dag var det mycket cykling upp och ner och vi gjorde ett försök att uppskatta den sammanlagda höjden vi hade avverkat genom att läsa av höjdmätaren varje gång vi passerade botten och varje gång vi passerade toppen av långa backar och sedan summera. Vi kom fram till att vi avverkat en sammanlagd höjd av c:a 1200 höjdmeter.
1997-04-29, Paleohora, (39 km). Vilodag. Balkong mot havet och solen skiner, skönt. Det blev lugnt denna dag, dagstur till Koundoura dels för att vi i största allmänhet ville se oss omkring men dessutom för att kolla om vägen västerut från Koundoura skulle vara farbar. På kartan ser den ut att vara mera som en stig, men vad var det i verkligen. Vi hittade aldrig vägen. Sådana erfarenheter kan vara viktiga vid andra tillfällen när man planerar vilken väg man skall åka. Samma sak gällde en väg som går österut på kartan. Den vägen hittade vi och den skulle gå utmärkt att ta om man har en mountain bike med terrängdäck. Också bra att veta. Vi hade inte mountain bikes, vi hade långfärdscyklar med smala däck, så den vägen var inget för oss. Vi åkte däremot en lång bit mot och förbi en by som hette Andri och som låg långt uppe i bergen.
1997-04-30, Paleohora - Sougia, (45 km). Blåsigt igen, 16 grader C och regnigt. Först bestämde vi att stanna kvar ännu en natt. Det klarnade i alla fall lite så vi bestämde snabbt att fortsätta. Vi skulle egentligen ta båten till Chora Sfakion, men vi ville först se Sougia och eventuellt gå i ravinen som ligger där alldeles intill. När vi kommit några km upp i bergen mot Kandanos började regnet igen och nu regnade det riktigt rejält. Det var inget att fundera över utan det var bara att fortsätta, det var ju inte så långt till Sougia. Lunch i Kandanos, 480 m.ö.h. Sedan bar det av över ännu högre berg mot Sougia. Det var stundtals mycket brant. Det högsta passet var på 935 m.ö.h. Här cyklade vi direkt i molnen och regnet och det var nästan 0-sikt. Vi såg knappt vägen och det var mycket kallt. Vi var ganska blöta av svett och man torkar inte när det är så fuktigt som det är i detta vädret. Det bar i alla fall av neråt mot havet och sikten kom snabbt tillbaka. Vi var mycket frusna när vi vid 18.30-tiden anlände till Sougia efter att ha rullat hela vägen från passet. Vi fick inte rum (6000 drx) med havsutsikt. Det fanns faktiskt ganska mycket folk i denna by och en hel del rum var upptagna. Vi hörde i alla fall vågorna slå mot straden som var mycket nära. Denna by vill vi gärna återkomma till.
1997-05-01, Sougia, (vilodag). Denna dag var vilodag då vi helt och hållet skulle avstå från cykeln. Vi tog bussen tillbaka upp bland bergen till ett ställe som heter Ag. Arini där vi blev avsläppta. Därifrån vandrade vi genom en fantastisk ravin vars namn var Ag.Irinis-ravinen. Den är inte alls så berömd som Samaria-ravinen men den är i det närmaste lika spektakulär. Den är mycket kortare (c:a 7 km) och vi gick igenom på c:a 2-3 timmar. Det var utför hela vägen så det var lättgånget på en bra stig och inte alls lika mycket folk som i Samaria. Vi såg bara 3-4 personer förrutom oss själva. Det var mycket sevärt. Vi gick hela vägen tillbaka till Sougia.
1997-05-02, Sougia -(båt)- Chora Sfakion - Mirthos, (42 km). Klarblå himmel och lugnt. Bra, för vi skulle åka båt och det kan inte vara så trevligt om det blåser som det verkligen kan göra på Kreta. Båtfärden till Chora Sfakion tog c:a 2 tim. Vi åt lunch i Chora Sfakion när ovädret började. Vi satt på en uteservering när himlen plötsligt öppnade sig och alla fick ta med mat och tillbehör och tränga ihop sig inomhus eller under de markiser som snabbt vevades ut. Först såg det ut som ett vanligt åskväder som snart skulle sluta. Det slutade visserligen snart att regna, men vinden höll i sig. Vi startade cyklingen c:a 14.00. När vi hade cyklat några km visade det sig att det fallvindar från bergsmassivet Lefka Ori strax norr om oss. Det kom fruktansvärda vindbyar uppifrån bergen och svepte rakt ut mot havet. Vi cyklade österut längs havet på höger sida och bergen på den vänstra. Man skulle tro att det skulle finnas möjlighet till lä här, men icke. Resten av dagen hade vi dessa hårda och kalla fallvindar från vänster. I Myrthios fick vi ett privatrum för 6000 drx. Det var lite dyrt men det fanns både värme och kylskåp på rummet. Vi försökte naturligtvis att pruta men ägarinnan gick inte ner en enda drachmer. Vi hade i alla fall balkong med världens utsikt ner mot och ut över havet och det är ju värt en del. Vi befann oss på 140 m.ö.h.
1997-05-03, Mirthos - Ag. Galini, (50 km). Solen sken men vinden hade inte gett sig. Strax efter Asomatos svängde vägen av norrut och gick in i en stor och flera hundra meter djup ravin, Kourtalioutiko-ravinen. I en brant uppförsbacke strax före ravinen kom plötsligt en fruktansvärd vindstöt och vräkte omkull mig så att jag föll på vägräcket som fanns alldeles till höger om mig. Som tur var gick det mycket långsamt så jag skadade mig inte, men jag blåste faktiskt omkull! Efter att ha passerat Frati, en liten by som ligger högt uppe i bergen med en vidunderlig utsikt, kom vi in på vägen mellan Rethymnon och Timbaki, där vi cyklade redan 1994. Vinden hade nu i det närmaste gett sig. Vi hade nu kommit in i ett annat område med lägre berg och troligen var det orsaken till att vinden gav sig. Efter lunch i Spili, en liten turistinfluerad stad där kallkällorna kommer upp direkt ur berget mitt i stan, åkte vi på gammal känd väg mot sydost. Vägen är mycket kuperad men ganska otrafikerad och vi tog vägen över Melambes vilket innebar en ganska lång klättring. Nerfärden mot Ag. Gallini och utsikten långt bort över slätterna och bergen bortom Timbaki var sagolik. Inte nog med det, lite mera norrut såg vi hela Idi-massivet med toppar på över 2400 m.ö.h. Hela övre delen av berget var snötäckt och det var magnifikt. I minikikaren kunde vi högt uppe på Idi´s sluttningar se byar och delar av den väg som vi funderat på att ta tillbaka till Chania.
Vår väg ringlade sig neråt i ständigt återkommande serpentiner med 180 graders svängar och just då var vi glada att vi inte var på väg åt andra hållet. Vid sådana tillfällen har man inte bråttom. Man vill suga på höjden. Det var varmt och gott i luften. Vi rullade sakta neråt och kom på kvällen in i Ag. Gallini. Vi fick ett billigt rum mitt i stan med utsikt över huvudgatan för 4500 drx.
1997-05-04, Ag. Galini - Pirgos, (66 km). Varmt, lugnt och klarblå himmel. Nu var vädret som det skall vara när man är på cykelsemester! Vi passerade Timbaki och fortsatte i botten på en ganska flack dalgång som leder från Timbaki och österut nästan ända bort mot Dikti-massivet. Vi hade en lätt vind i ryggen och höll god fart och kom till Pirgos (som ligger på ganska hög höjd) vid 17.30-tiden. Hotell för 6000 drx.
1997-05-05, Pirgos - Ag. Varvara, (85 km). Varmt, lugnt och klarblå himmel, c:a 25 grader C på dagen. Vi hade tänkt att vi skulle besöka Ano Viannos igen och kanske övernatta där. Samtidigt visste vi också att vi troligen måste vända för återfärden till Chania. Hur vi skulle göra berodde ju också på vilken väg vi ville ta tillbaka. Skulle vi åka i bergen eller skulle vi ta en mera flack väg tillbaka. När vi räknar över dagarna förstår vi att vi måste börja återfärden nu. Flacka vägar finns ju inte så det fick bli den bergiga vägen, den över Ag. Varvara, den väg som vi hade sett på Idi´s sluttningar. Vändningen kom i Skinias, bara 13 km från Ano Viannos. Där vek vi av norrut mot Inio och Arkalochori, dit vi kom för tredje gången på cykel. Lunch i A. Därefter passerade vi en mängd byar. I tur och ordning passerade vi Zinda, Alagni, Ag. Paraskies, Houdetsi, Partheni, Damania, Arkadi, Doulio, Megali Vrisi och kom vid 20-tiden till Ag. Varvara. Vi trodde att det borde finnas rum eller hotell i någon av dessa, men det var tji. Folk som vi frågade hade nog försökt säga oss att det inte finns hotell förrän i Ag. Varvara men man hoppas ju. Det var mycket ödsliga vägar och ibland grusväg. Ag. Varvara låg på 590 m.ö.h. och vi var mycket trötta och hungriga när vi kom dit. Frånsett att det blev en mycket jobbig etapp var den i alla fall en höjdare, rent cykelmässigt. Direkt vi kom in i byn stötte vi på en gubbe som hade två tyska cyklister i sällskap. Vi frågade efter rum och han sa han hade, så vi följde också med. Innan vi fick se rummen blev vi bjudna in i köket i hans hus. Gubben kunde dålig tyska men i alla fall så bra så att vi kunde talas vid. Gubbens fru låg på kökssoffan. Hon var sjuk sa han. Han bjöd på raki-brännvin och tilltugg. Efter några raki och klockan började närma sig 22-tiden frågade vi om han verkligen hade rum för uthyrning. Vi hade flera gången antytt att vi ville se rummen, men då hällde han upp mera raki. Till slut när vi hade tjatat lite följde han i alla fall med och skulle visa oss rummet. Det var ganska gåliga rum, det var hela övervåningen på ett gammalt hus. Han begärde 10000 drx!! Vi sade att standardpriset var 5000 men han vidhöll 10000. Tyskarna blev skitförbannade och det blev en hetsk diskussion. Till slut stack de. De hade tält så de sa att de skulle leta upp något ställe utanför byn. Det hade blivit kolmörkt så det var nog inte så lätt. Vi däremot som inte hade tält lyckades lugna gubben och till sist kom vi överens om priset 7000 drx. Bättre än att stå ute i mörkret tyckte vi. Faktum var att det inte var mer än några tior som vi bråkade om. Vi gick ut på byn och hittade ett matställe som var öppet.
1997-05-06, Ag. Varvara - Kamares, (32 km). Vi sov oroligt under hela natten och vi stack så snabbt vi kunde på morgonen. Vädret var kalas och vi tittade på byn innan vi lämnade den. Det visade sig att den var betydligt större än vi trott och det hade nog gått att få ett bättre ställe att bo på om vi inte hade träffat gubben.
Vägen västerut på Idi-massivets södra sluttning var verkligen den sagolika väg jag hade trott. Fin väg, lite trafik, många små byar, otroliga vyer söderut över bergen och havet i fjärran. Vi passerade t.ex. Gergeri, Zaros och Vorizia. Vi kom till en liten by med namn Kamares (550 m.ö.h.) och fick rum på ett litet hotell som ägdes av mycket gammalt par. Rummen såg faktiskt ut som små sjuksalar, det kanske var ett gammalt sjukhem eller liknande. Priset var 5000 drx. Mycket trevligt ställe och vänliga människor. Vi blev goda vänner med husets gubbe. Han bjöd på raki och var tydligen mycket glad att det kom någon som han kunde dricka med. Tyvärr kunde vi inte konversera så mycket då ingen av oss förstod vad den andre sa. Vi fotvandrade på kvällstur upp bland bergen tills vi hade gått 300 höjdmeter och tillbaka.
1997-05-07, Kamares - Rethymnon, (69 km). Vi har sovit mycket gott. Det var mycket tyst under natten, de enda ljuden var från åsnor, fåglar, grodor, hundar m.m. Det var en bra by som vi gärna återvänder till. Man skulle till och med kunna bo där två nätter och vandra i bergen då det går flera vandringsleder över bergen. Det är så torrt i bergen så vanliga jumpaskor är OK, åtminstone just då när vi var där. Vi fortsatte på den mycket vackra vägen västerut och åt lunch i fourfouras, omelett och greksallad, bröd och vitt vin, gott och mättande. Framme i Rethymno vid 18-tiden. Ordinärt rum för 5000. Att lunchen var mättande bevisas av att vi fortfarande inte var riktigt hungriga när klockan var 19.30 och vi skulle gå ut för att äta.
1997-05-08, Rethymnon - Georgioupoli, (43 km). Som vanligt var det klarblå himmel men en fruktansvärt hård sydlig vind. Vi åkte västerut genom stan och där den tog slut svängde vi söderut och inåt landet. Vi passerade Prinses, Gonia, Episkopi och klättrade så småningom upp till Kournas. Vi var mycket hungriga när vi kom dit och vi åt oss mycket mätta på greksallad, moussaka, bröd och retzina. På eftermiddagen gjorde vi ett uppehåll och tittade på Kretas enda insjö, Kournas Limni. Lätt cykling ner till havet och vi anlände till Georgioupoli på eftermiddagen. Vid 17-tiden var temperaturen 32 grader C, ganska varmt alltså. Fint rum i centrum för 5000 drx. Vi ville besöka detta ställe för det hade fått bra betyg i "Packat och klart" i TV strax innan vi åkte. Det märktes att det hade blivit lite turistiskt och det fanns ganska många rumsuthyrare. Dom var nämligen ute på gatan och försökte att värva oss. Jag kan inte komma ihåg att vi har sett detta på Kreta förut.
1997-05-09, Georgioupoli - Chania, (50 km). Samma väder. Tog vägen över Vrises, N. Horio, Malaxa och Nerokouros. Fram till N. Horio var vägen mycket flack, men sedan började klättringen igen. På vägen uppför blev vi upphunna av ett danskt par (på cykel) som vi slog följe med ända till Chania. Dom var på en 1-veckas charterresa och gjorde dagsturer med cykel. Denna väg över berget vid Malaxe var en höjdare med nästan 0-trafik och med fin utsikt bl.a. över Chania. Vi tog in på samma hotell som vi bodde på när vi kom, Diktynna och där vi hade förvarat våra resekläder.
1997-05-10, Chania och Akrotirihalvön, (30 km). Vi cyklade omkring på Akrotirihalvön. Vi vände i Stavros. När vi kom till flygplatsen träffade vi det danska paret igen. Dom hette Jytte och Niels Bak Pedersen och vi bytte adresser. Det var tjockt med folk på flygplatsen och under ett par timmar på kvällen avgick 5 st flygplan med destination Scandinavien!! Det kan man kalla charter.
Sammanfattning. I dagboken har jag gett sträckan mellan Ag. Varvara - Thronos det högsta betyg jag kan ge, jag hade ritat in 5 st stjärnor och då menar jag på en 5-stjärnig skala! Det har jag aldrig gjort förut. Jag hade länge haft en önskan att åka denna "höga" väg och denna gång blev det äntligen av. Mestadels gick vägen på 400-500 m.ö.h. Det finns flera sådana vägar på Kreta, men då är det oftast fråga om korta bitar, men detta var en lång sammanhängande sträcka. Bör alltså göras igen, fast i andra riktningen. Total cykelsträcka: 691 km. |
