RHENDALEN - DONAU
Rhendalen från Basel i Schweitz via Bodensee till 
Donau´s källa i Tyskland.
Sommaren 2004
Total cykelsträcka: 319 km.
Här fortsätter vår cykeltur som började med Moseldalen. Vi har nu kommit med tåg från Metz i Frankrike och kliver av i Basel i Schweiz. 

Karta visande Rhen - Donau 2004

Klicka på bilderna för bildtext, och så blir de större och snyggare dessutom.
Bildstorlek 50-60 kB.

Dag 6, 2004-07-16, Metz - Basel med tåg, cykel Basel - Waldshut (72 km).

Det var inga problem att hitta ut ur staden. Det var bara att cykla mot Rhen och eftersom floder alltid finns på lägsta punkten var det ju utförsbacke ända dit. Vi visste att där finns Rhen radweg (Rhen's cykelväg) och den skulle vara skyltad. Vi åkte över till den Tyska sidan av floden. Där är nämligen de bästa cykelvägarna. Detta visade sig vara en fullträff. Cykelvägen är en asfaltväg som går nära floden så vi hade hela tiden kontakt med vattnet. Vägen går genom djupa skogar, över öppna fält, genom byar och små städer och nästa aldrig några backar. Underbart. Inget kan vara bättre. 
 

Då och då passerade vi mycket vackra och övertäckta broar. 

Efter 72 km fantastisk cykling den första dagen längs Rhen anlände vi på kvällen till Waldshut där vi hittade Hotel Schwanen. 50 Euro inkl. frukost. Vi hade klarblå himmel hela dagen och det var faktiskt den första dagen som vi inte frusit något. 

Dag 7, 2004-07-17, Waldshut - Wangen (84 km).

Detta blev en fantastisk cykeldag. C:a 30 grader C och klarblå himmel. Kanonfina cykelvägar. Cykelvägen korsade gränsen mellan Tyskland och Schweitz flera gånger. Det verkar ju helt knäppt, men vid ett tillfälle var vi inte helt säkra på om vi var i Tyskland eller i Schweitz. Vid lunchtid passerade vi en stor sevärdhet, Rheinfall.
 

Vi hittade hotell Adler i byn Wangen, som ligger vid Bodensjöns strand alldeles uppströms utloppet ur sjön. Priset var 65 Euro inkl. frukost och vi kände att priserna kanske ökade lite när vi närmade oss Bodensjön. 

Dag 8, 2004-07-18, Wangen - Meersburg (53 km).

Ännu en fantastisk cykeldag. Lika fin cykelväg som tidigare. Vi färdades på cykelvägen längs Bodensjöns strand. Det ser inte ut och är inte som här hemma. Man kan nog säga att sjön på sitt sätt liknar Storsjön här i Jämtland, men det är en mycket stor skillnad. Runt Storsjön är det glest befolkat, det är mycket glest med båtar och vattnet är kristallklart dricksvatten. Här är det precis tvärt om. Det bor troligen flera hundra tusen människor runt sjön, det finns troligen många tusen båtar och vattnet ser inte så värst rent ut, men den stora skillnaden är att här går det en cykelväg hela vägen runt. 

Strax före Radolfzell korsade vi en liten flod (i Sverige skulle vi väl säga å) vid namn Aach. Denna flod har en märklig historia. Jag återkommer till den lite senare (under dag 9). 

Denna dag var lite speciell. Vi skulle nämligen träffa min systerdotter Karin Hjertén från Säffle. En mycket trevlig ung dam som studerade i Konstanz just då. Efter lunch och fika med Karin fortsatte vi. Vi hade väl tänkt på att vi skulle hinna med att besöka Mainau också denna dag, men som alltid räcker inte tiden. Vi måste nästan alltid skippa något vi planerat. Denna gång blev det Mainau och vi tog istället färjan från Allmansdorf över till Bodensjöns norra strand, till en stad som heter Meersburg. Vi såg halvön Mainau från färjan och det får räcka. Vi missade nog inte så mycket. 
 

Vi hittade ett privatrum (Café Gross) inne i Meersburgs centrum. Pris 60 Euro inkl. frukost. 

Dag 9, 2004-07-19, Meersburg - Immendingen (85 km).

Detta är dagen som jag hade väntat på ända sedan 
vi planerade denna cykelresa! 

För det första skulle vi komma tillbaka till Donau och få cykla på Donau Radweg igen. 
För det andra skulle vi få se "Aachquelle" och "Donau versickerung". För 10 år sedan när vi första gången cyklade Donau Radweg från Donau's källa till Budapest var vi med om ett märkligt fenomen. Cykelvägen går oftast väldigt nära floden och vi hade hela tiden koll på hur den snabbt växte och blev större och större. Vid en stad som heter Immendingen (c:a 25 km nerströms Donau's källa) var floden c:a 10-15 m bred och kanske 1 m djup. Ett par tre kilometer nerströms Immendingen gör floden en lång kraftig meanderböj samtidigt som cykelvägen genar rakt. När floden dök upp igen hade den nästan försvunnit! Europa's största flod, Donau - moderfloden var nästan borta! Det var bara en liten bäck kvar! Vi kunde inte fatta detta. Dalen var mycket smal här och floden kunde omöjligt ha delat på sig. Några kilometer längre nerströms hade vattnet återkommit, men det tog någon mil innan Donau var återställd. Jag försökte att räkna ut hur detta var möjligt. Jag hade mina teorier att vattnet gick ner i marken och kom upp igen några kilometer längre fram. Detta var inte helt fel men sanningen är mer fantastisk än så. 

Förklaringen hittade jag på Internet och här kommer den: Tyvärr i omvänd ordning, i den ordning vi såg fenomenet, men den är ändå mycket intressant. (Klicka på bilderna för större bild och mer text).

Dagen började med att vi cyklade på Bodensjöns norra strand. Vi åkte på Bodensjöns Radweg som går hela vägen runt sjön. Se kartan. Efter Ludwigshafen vid sjöns västra spets, åkte vi på småvägar efter kartan. Vi passerade Espasingen - Wahlwies - Orsingen - till en by som heter Aach. 
 

I Aach skulle nämligen "Donau" finnas! Faktiskt mycket spännande. När vi kom fram kunde vi se att det var sant, men vattendraget heter Aach! Vi kunde ju förstås inte se på vattnet att det var Donau, men vi måste ju tro på Internet. 

 
Aachquelle (Aachkällan)
Ett par kilometer uppströms från Aach fann vi det vi sökte - Aachquelle. Här kommer nämligen Donau's vatten  fram efter c:a 14 kilometers färd i underjorden! Genomsnittsflödet är 8 m3/sekund. Just när vi var där var flödet lågt då det hade varit torrperiod länge. 

 
Just här inne under träden väller vattnet upp. Tänka sig att detta vatten startar uppe i Schwartzwald, bildar Donau, kommer upp på andra sidan av en av Europas största vattendelare och hamnar via Rhen i Atlanten istället för i Svarta Havet. 

 
Nu skulle vi se resten. Vi fortsatte på småvägar via Volkertshausen - Ehingen - Neuhausen - Engen (lunch). Från Engen vidare på väg 491 mot Tuttlingen - efter några km vänster till Hattingen - över den stora Europeiska vattendelaren som delar Donau's och Rhen's vattensystem - mot Möhringen till Donau Versickerung, som ligger alldeles vid en hög järnvägsbro mitt i den stora meanderböjen. Det var branta backar, men inte långt och efter en timma var vi där!

 
Donau versickerung (Donau's dränering)
Det är ju inte klokt! Det var alltså sant! Bilden talar sitt tydliga språk, men det är faktiskt så att man knappt kan tro det, trots att vi står på plats. Vi missade detta första gången vi cyklade efter Donau, men nu har vi sett förklaringen till vart vattnet tar vägen. 

 
Just här försvinner de sista dropparna av  floden. Donau torrläggs här under flera månader vissa torra år. Är det mycket nederbörd ett år kan floden klara sig. Vattendelare är inte alltid att lita på!

 
Så här ser floden ut ungefär en kilometer uppströms bilden ovanför, c:a 10 - 20 m bred och 0,5 - 1 m djup. 

Denna dag hade varit mycket givande, men det hade tagit tid. När vi kom till staden Immendingen och skulle hitta någonstans att bo, visade det sig att det fanns tre hotell, men vi hittade bara två. Det första hittade vi direkt - det var stängt. Det var måndag och då var det "ruhetag" vilodag. Tänka sig att ett hotell kan stänga mitt i turistsäsongen. Det andra hotellet såg så skumt ut att Anita vägrade att bo där, men även det hotellet såg stängt ut. Jaha, sa vi. Då är det väl bara att forstätta. Vi var alltså tvungna att cykla ända till Donaueschingen c:a 25 km och klockan var ganska mycket. Vi skulle inte hinna fram i dagsljus. Vi bestämde ändå att åka. Vi var inte särskilt trötta trots att vi redan hade cyklat över 8 mil innan vi kom till Immendingen. Vid utfarten såg vi en reklamskylt med annonser och vi kollade för säkerhets skull. Vi såg en annons om ett hus med privatzimmer (privatrum). Det var det tredje hotellet, som vi inte hade hittat. Vi ringde och hörde oss för om rum och det fanns rum! Det visade sig att huset låg på andra sidan gatan från det första vi hade kollat, men skylten var så liten att vi inte hade sett den. Så kan det vara, men som vi brukar säga. Det ordnar sig alltid. Priset var i alla fall 50 Euro inkl frukost. 

Dag 10, 2004-07-20, Immendingen - Donaueschingen, tåg till Koblenz, cykel Koblenz till Winningen (50 km).

Härligt att cykla på Donau Radweg igen. Det gick snabbt att avverka de 25 kilometrarna till Donaueschingen, där Donau börjar sin 284 mil långa färd mot Svarta Havet (och Atlanten).
 

Vi passade på att återigen besöka Donau Zusammenfluss (Donau's sammanflöde) där den egentliga floden börjar. Därefter också Donauquelle. 

Här slutade årets cykelsemester. Vi tog första tåg tillbaka till Koblenz. Tåget gick genom fina trakter i Schwartzwaldbergen och vi fick fina uppslag till kommande turer. Bl.a. lär det gå en cykelväg längs hela Neckarfloden. Neckar startar i en liten stad alldeles i närheten av Donaueschingen. 
Efter att vi anlänt till Koblenz var det bara att cykla c:a 25 km upp i Moseldalen till Winningen där vi började 10 dagar tidigare. 


Sammanfattning.
Det är bara att konstatera att några av länderna i Mellaneuropa, särskilt Tyskland och Österrike,  har fantastiska cykelmöjligheter. Vi har på denna c:a 75 mil långa cykeltur nästan inte behövt åka på trafikerad landsväg alls. Där vi ändå måste åka på landsväg har det varit på vägar med mycket ringa trafik. 

Vi brukar inte köra så många dagar som tio utan att ha en enda vilodag. Det går tydligen bra om man lägger in någon kort sträcka då och då. Vi tyckte att vi var väldigt pigga i benen när vi slutligen efter tio cykeldagar i sträck kom fram till Winningen. Det kanske också hör till saken att vi var bra tränade detta år. 

Tillbaka