I korthet gick turen följande
väg:
-
Start i Lübeck och söderut
längs Elbe-Lübeck kanalen (Alte Saltzstrasse)
-
Lüneburger Heide och längs
Elbe-Seiten kanalen
-
Delar av Leine Radweg
-
Delar av Werra Radweg
-
Delar av Fulda Radweg
-
Delar av Main Radweg
-
Tauber Radweg
-
Delar av Romantische Strasse Radweg
till Donauwörth
Sammanlagd cykelsträcka:
111 mil.
Kartor vi använde: ADFC
Radtourenkarte i skala 1:150.000.
Målet i år var
att cykla från så långt norrifrån i Tyskland som
möjligt och till ett ställe som vi har cyklat på förut,
dvs. vi ville "binda ihop" våra tidigare turer i Norden med de vi
gjort i Mellaneuropa. Eftersom vi har cyklat på Donau's cykelvägar
i Tyskland blev målet någon stad med järnvägsstation
och belägen vid Donau. Vi måste ju planera så att vi kunde
ta ett tåg tillbaka till bilen, men vi visste alltså inte exakt
var målet var, mer än Donau. Vi hade tänkt göra denna
resa i flera år, men det har alltid blivit andra turer. I år
blev vi dock så inspirerade av Bengt och Ulla Falkes cykelresa genom
Tyskland att vi beslöt att äntligen göra slag i saken. Vi
fick många tips om färdvägar på hans hemsida och
vi körde vissa delar samma sträckning, men i motsatt riktning.
Bengts hemsida heter "Cykla för livet" och har adressen http://falke.nu/
Startpunkten blev Lübeck.
Vi letade bland några hotell i staden och när vi kollade det
tredje hotellet fick vi napp. Det vi kollade efter var om dom hade rum
för natten och parkeringsplats där vi sedan kunde ha bilen i
minst 14 dagar. Det var Traveller Hotel. Adress: St. Jürgen - Ring
60, Lübeck. Ett helt perfekt hotell. Rummet var relativt billigt och
dom har ett eget bevakat garage i källaren. Parkeringen för bilen
kostade 5 Euro per dygn.
Karta
visande cykelturen i Tyskland 2006
Klicka på bilderna
för bildtext, och så blir de större och mycket snyggare
dessutom.
Det finns text på
de flesta av de uppförstorade bilderna.
Bildstorlek
c:a 75 - 150 kB.
Dag 1, måndag 200-07-10,
Lübeck - Lauenburg (80 km). Karta
visande dagens tur
Effektiv tid 4.45, eff. medelfart 16,8
km/h.
Längs Alte Saltzstrasse.
Start vid Traveller Hotel
i Lübeck. Vi hade läst i Bengt Falkes färdbeskrivning om
cykelvägen längs Elbe-Lübeck kanalen, så vi letade
upp den. Ja, egentligen behövde vi inte leta. När vi stod och
kollade på kartan kom en tyska på cykel och frågade vart
vi skulle. När vi talade om att vi letade efter cykelvägen längs
kanalen till Lauenburg fick vi ett helt föredrag om var vi skulle
åka, vägens beskaffenhet, vilken sida av kanalen vi borde åka
på, osv. Cykelvägen som går längs kanalen heter "Alte
Saltzstrasse" (gamla saltvägen).
Alte Saltzstrasse.
Det visade sig senare under
resan att vart vi än kom och såg undrande ut om vilken väg
vi skulle ta eller något annat, kom nästan alltid någon
från orten fram och ville hjälpa till. Detta kändes väl
oftast bra, men vi håller alltid själva reda på var vi
är och vart vi skall åka. Orienteringen längs cykelvägarna
är ju en av de riktigt roliga detaljerna med denna sortens turism.
Det hände ändå att vi körde fel, mest på grund
av att cykelvägarna i vissa områden i norra Tyskland är
ganska eller t.om. mycket dåligt skyltade eller inte skyltade alls.
Då missar man ju i vägkorsningarna och kommer helt fel. Då
har man en väldig nytta av hjälpsamma ortsbor. Det är ju
bättre att dom som vet något vill hjälpa till än tvärt
om! Det hände vid flera tillfällen att folk som kom på
cykel och absolut ville hjälpa till och visa vägen, helt enkelt
cyklade med oss tills vi kom till den rätta korsningen. Egentligen
fantastiskt.
Vi hade hoppats på
att hinna ända till Lüneburg, men vi förstod snart att det
skulle bli för långt och då siktade vi i stället
på Lauenburg, som ligger vid det ställe där kanalen ansluter
till floden Elbe. Cykelvägen Alte Saltzstrasse är en grusväg,
men en grusväg med fint grus och i mycket gott skick. Det är
nästan som att cykla på asfalt, i alla fall mestadels. Tyvärr
är den lite sämre sista biten före Lauenburg. Det var i
alla fall inte en enda backe på hela cykeldagen! Jag fick två
punka strax före Lauenburg, men det var inga problem att fixa. Vi
hade flera slangar och lagade slangarna på hotellet senare på
kvällen.
Framme i Lauenburg vid 19-tiden.
Självklart ville vi ha ett hotell nära Elbe och ibland har man
riktigt tur. Cykelvägen ledde oss alldeles självmant ner till
Elbe och vi kom in på ett område med gamla hus i rött
tegel. Där hittade vi ett litet hotell som heter Möller. Vi gick
in och frågade om pris och om det finns rum med fönster mot
floden. Rummet kostade 69 Euro inkl. frukost. Det visade sig att vi förrutom
utsikt över floden även hade balkong med utsikt över hotellets
restaurang. Mitt i prick!
Dag 2, tisdag 2006-07-11,
Lauenburg - Uelzen (86 km). Karta
visande dagens tur
Effektiv tid c:a 5 tim, eff. medelfart
17,2 km/h.
Tid inkl. raster mm. 8 tim ger medelfart
10,8 km/h.
Innan vi fortsatte åkte
vi och tittade på stadens centrum och köpte två extra
slangar. Vi tänkte att det kanske blir många punkor med våra
relativt smala däck om det blir mycket grusvägar. På bron
över Elbe tog jag ett panoramakort över staden.
Rakt framför oss har vi Elbe och vi kan
se att Elbe-Lübeck kanalen ansluter från höger i bilden.
Hotell Möller ligger mitt i bild ungefär vid kyrkan.
Elbe har ju en alldeles egen
cykelväg som vi kanske har tänkt köra någon gång.
Den går från flodens utlopp i havet ända till källan
och därifrån kan man fara vidare till Prag. Det kan vara en
mycket fin tur. Vi åkte några kilometer på Elbe Radweg
innan vi svängde av och följde nästa kanal, Elbe-Seiten
kanalen som går rakt söderut. Efter en stund lämnade vi
kanalen och for till Lüneburg. En mycket fin stad, troligen mycket
gammal och som har det som verkar vara det mest typiska för alla gamla
tyska städer, ett långsträckt torg med fantastiska byggnader
på båda sidor!
Vi hade inte försett
oss med cykelkartor innan vi startade. Vi visste att de flesta bokhandlarna
i Tyskland är mycket välförsedda med kartor. Vi visste
också att om man på ett vettigt sätt skall cykla genom
Tyskland, som är fruktansvärt tätbebyggt nästan överallt,
med massor av smala och breda vägar kors och tvärs mellan städerna
och byarna måste man ha riktiga cykelkartor. En bilkarta är
ingen bra idé. Den kan dock duga till en översiktlig planering
av turen. Vi gick till en bokhandel i Lüneburg och frågade efter
cykelkartor. Det fanns massor av kartor. Expediten som vi talade med i
bokhandeln visste inte mycket så hon rekommenderade en fritidskarta
som i och för sig verkade mycket bra, men som ändå inte
var den rätta. Som tur var kom ägaren till butiken innan vi hann
gå och såg att vi var cyklister. Han dök på oss
och frågade vad vi behövde och då blev dett andra bullar.
Han var själv långfärdscyklist och hann att berätta
om vilka långfärder han hade gjort i flera länder, men
det viktigaste var i alla fall att när vi lämnade affären
hade han bytt vår inköpta karta till en riktig cykelkarta. Det
var ADFC Radtourenkarte i skala 1:150.000. På denna karta finns alla
cykelvägar markerade. Detta gjorde att vi visste mera exakt var vi
befann oss i fortsättningen. Denna karta är också lätt
att vika upp utan att bli för stor, vilket är en mycket
viktig detalj för oss cyklister.
En liten del av Lüneburger Heide.
Från Lüneburg fortsatte
vi söderut på mer eller mindre bra skyltade cykelvägar
genom följande städer/byar: Melbeck - Kolkhagen - Barnstedt -
Velgen - Hanstedt - Ebsdorf till Uelzen. Färden gick ibland på
skogsvägar och på ett ställe bestod vägen av lös
sand, så lös att vi bitvis var tvungna att dra cyklarna då
det var helt omöjligt att cykla. Före Ebsdorf kom vi in på
en skogsväg som efter ett tag var bedrövlig med alldeles för
grovt grus för våra smala landsvägsdäck. Inte nog
med detta. Skogen var full av bromsar som följde oss och bet på
armar och ben trots att vi hela tiden rörde oss. Vi var ständigt
tvungna att klappa till. Vi tänkte att hur skall det gå om vi
skulle få punka här med hundratals bromsar surrande runt i kring
oss. Vi räknade ut att då skulle vi snabbt dra på oss
regnkläderna som "bromsskydd" medan vi lagade punkan. Dessutom var
det fruktansvärt varmt, över 30 grader. Som tur var hände
inget, men vi förstod att därefter skulle vi passa oss för
dåliga skogsvägar. I fortsättningen valde vi landsvägar
i stället när vi såg att cykelvägen skulle gå
genom stora skogar. Där blev vår detaljerade karta ovärderlig!
Det skall ändå framhållas att normalt är cykelvägarna
mycket bra. Från Velgen går cykelvägen på fina asfaltvägar.
Framme i Uelzen vid 18-tiden.
Vi fick faktiskt leta hotell en stund. Flera var fullbokade, men vi blev
tipsade Hotell am Stern (i närheten av jvg.stn.) lite vid sidan om
centrum. Vi for dit och det var värt besväret. Jättestort
rum för 65 Euro inkl. frukost.
 |
 |
 |
 |
Vi måste visa den
fantastiska järnvägsstationen i Uelzen, utformad av en konstnär
som heter Hundertvasser.
Dag 3, onsdag 2005-07-12,
Uelzen - Weddel, vid Braunsweig (105 km). Karta,
dagens tur
Effektiv tid c:a 5.50 tim, eff. medelfart
18 km/h.
Tid inkl. raster mm. 8 tim ger medelfart
13 km/h.
Klarblå himmel även
denna dag. Det var långt över 30 grader på eftermiddagen,
men värmen var faktiskt inte något stort problem. När man
cyklar på flacka vägar utan backar behöver man inte anstränga
sig så mycket och fartvinden svalkar faktiskt. Vi drack mycket vatten.
Vi hade dubbla cykelflaskor som vi måste fylla ganska ofta. Det blev
en del orientering och överväganden om vilka vägar vi skulle
ta. Vi hade tänkt att åka mera västerut över Lüneburger
Heide, men vi hade läst Bengt Falkes reseskildring om att det kan
vara mycket skogsvägar och kanske en del dåliga sådana,
så vi valde därför en mera östlig resväg, så
att säga i kanten av Lüneburger Heide.
Det blev följande rutt:
Uelzen - Holdenstedt - Breitenhees - Bokel - Hankensbüttel - Emmen
- Elbe Seiten kanalen ända tills vi nådde Mittellandkanalen
- Mittellandkanalen till Wedesbüttel - Wendhausen - Glies - Shapen/Weddel.
När vi lämnat kanalen blev det mycket orientering. Vi följde
i alla fall de skyltade cykelvägar som verkade gå i rätt
riktning. Ungefär i Glies såg vi en skylt om hotell. Vi följde
skyltningen och hamande så småning om vid 18.30-tiden i Shapen
eller eller kanske var det Weddel. När vi väljer hotell är
kravet att det skall finnas någon restaurang i närheten dit
vi kan gå och äta på kvällen. Hotellet I Shapen/Weddel
heter Hotel Shapen Garni och det kostade 65 Euro inkl. frukost. Restaurangen
låg c:a 500 m bort.
Video från Elbe-
Seiten kanalen |
|
Det
var perfekt grusväg längs hela kanalsträckan och vi kunde
hålla ganska hög fart tack vare en skaplig medvind. Vägen
längs kanalen här (och även på andra ställen
vi cyklade längs kanaler) är ganska ödslig då kanalerna
går spikrakt genom landskapet. Man måste alltså ha med
tillräckligt med vatten och helst någon reservproviant. Man
är dock aldrig långt från byar eller städer. Sträckorna
som inte gick längs kanaler var bra asfaltvägar och en del på
lågtrafikerade landsvägar. |
Dag 4, torsdag 2005-07-13,
Weddel - Seesen (92 km). Karta
visande dagens tur
Tid inkl. raster mm. 9 tim ger medelfart
10,2 km/h.
Vaknade till klarblå
himmel. Start c:a 09.00. Nu skulle vi försöka ta oss runt en
ganska stor stad som heter Braunschweig. Det brukar vara ganska stökigt
att åka cykel inne i stora städer och kan vi undvika dem så
gör vi det. Nu kom vår detaljerade cykelkarta verkligen till
användning. Det blev ren orientering och det gick nästan alltid
att hitta cykelvägar som gick i rätt riktning. Själva orienteringen
och vägvalen är en av de mest intressanta uppgifterna på
en cykelsemester utomlands. Det kan gälla att hitta den bästa
vägen för cykel (inte alltid den kortaste), att försöka
undvika områden med mycket backar, osv. osv. Oftast är cykelvägarna
skyltade med ortsnamn och ligger orterna tillräckligt långt
bort och i rätt riktning är det ju bara att åka. Några
mil rakt söder om där vi befann oss ligger ett bergsområde
som heter Harz. Vi kunde se på kartan att där är det rejäla
backar och det är vi inte intresserade av. Det innebar att vi måste
börja att dra oss mera västerut för att åka runt bergsområdet
och för att komma in på Leine Radweg.
Vi styrde alltså först
rakt söderut för att runda Braunschweig och drog oss sedan västerut:
Schöppenstedt - Hötzum - Apelnstedt - Atzum - Wolfensbyttel -
västerut förbi Adersheim och Waterstedt till infarten av Lebenstedt.
Där vek vi av söderut mot Salder, Heerte och Gebhardshagen och
vidare till Salzgitter Bad. Jag fick punka igen strax utanför Heerte.
En glasbit genom däcket. Det gick snabbt att byta slang, men när
jag skulle pumpa visade det sig att överfallsmuttern på pumpen
hade försvunnit! Det är den mutter som håller fast tätningen
mellan pumpen och ventilen och som är absolut nödvändig
om man överhuvudtaget skall kunna pumpa i något tryck i däcket.
Anita hade ingen pump. Vi lyckades med gemensamma krafter trycka fast pumpen
mot ventilen och pressa i ett par bars tryck. Mer gick inte. Mina väskor
hängde jag på framhjulets väskställ för att avlasta
bakhjulet. Väskstället skulle jag egentligen ha plockat bort
innan resan, men iddes inte eller så hade jag väl inte tid.
Det fick i alla fall åka med och nu var det guld värt. Efter
c:a en halvmil kom vi till en bensinmack och där fyllde vi luft. Vi
har en speciell adapter som gör att vi kan fylla luft i våra
racerventiler med en "biltryckluftsapparat". Jag hade då stått
och trampat så framåtlutad som möjligt. Hade detta hänt
på en grusväg hade det inte gått att cykla utan det hade
blivit genomslag. Jag hade varit tvungen att gå till en asfaltväg
eller till en bensinmack eller tills någon annan cyklist med en hel
pump kommit. I Salzgitter Bad köpte vi två nya och vikbara däck
och en ny pump.
På eftermiddagen åkte
vi vidare mot Seesen via Gitter - Alt Wallmoden - Neu Wallmoden - Nauen
- Hahausen - Seesen. Det var fina asfaltvägar hela dagen. Framme i
Seesen vid 18-tiden och vi hittade Hotell Gilde för 64 Euro inkl.
frukost. Tyvärr litet och trångt rum. Vi förbannade oss
själva för att vi hade tagit rummet utan att titta först,
men benen var ganska trötta och vi kände inte att vi ville fara
omkring och leta. Sträckan hade en hel del industrier och vi får
väl räkna den som en ren transportsträcka som inte var den
allra vackraste. Därav inga bilder.
Dag 5, fredag 2005-07-14,
Seesen - Göttingen (82 km). Karta
visande dagens tur
---> Leine Radweg
På morgonen var det
mulet, rått och kallt och vi kom iväg 09.45. Vi åkte västerut
mot Bad Gandersheim. Vi försökte att hitta cykelvägen R1,
som går tvärs genom Tyskland i öst-västlig riktning
och den skall enligt kartan passera här. Vi lyckades inte hitta den
förrän vi kom in i Bad G. Vi åkte sedan på en mycket
trafikerad väg och det var svårt att följa R1 då
den var dåligt skyltad här. Det blev mycket varmt efter lunch.
Från Bad G. lyckades vi följa R1 (tror vi) till Kreiensen -
över floden Leine - vidare till Einbeck. Efter Einbeck styrde vi söderut
på Leine Radweg till Nordheim och vidare till Göttingen. Generellt
sett har cykelvägarna som vi åkt på hela dagen varit dåligt
skyltade. Mellan Einbeck och Göttingen tappade vi cykelvägen
flera gånger. Till slut struntade vi i Leine Radweg och tog den vanliga
landsvägen i stället. Det går ju naturligtvis också
bra, men i utbyte fick vi mer trafik.
Göttingen är en lite
för stor stad för vi skall tycka den är bra att övernatta
i, men vi hade tänkt att ha vilodag nästa dag och då vill
vi ju vara på ett ställe där vi kan spendera en dag med
andra aktiviteter än cykling, t.ex. gå i affärer, sitta
på café och sån't. Då blir det oftast en lite
större stad. Dessutom vill vi då bo ganska centralt. Det visade
sig finnas endast tre hotell i centrum och dessutom väldigt dyra,
alldeles för dyra. Vi kollade priserna på alla tre. De två
dyraste var fullbelagda, de kostade över 100 Euro per natt, men vi
fick ett orenoverat rum för 85 Euro inkl. frukost i Hotel Central
vilket var det billigaste. Det var ett litet och trångt rum utan
TV. Det var naturligtvis alldeles för dyrt och vi funderade därför
på att skippa vilodagen och fortsätta dagen efter trots att
benen började bli ganska trötta och faktiskt behövde en
vilodag. När det gäller vilodagar bör de planeras så
att de inte kommer på en söndag då det mesta är stängt
i Tyskland. Skulle vi fortsätta dagen efter måste vi alltså
köra minst två dagar till så att vilodagen blev en vardag.
Kvällen i Göttingen
var i alla fall trevlig. Det var någon sorts stadsfest på stadens
gator och torg med massor av folk, öl, vin, mat, konsert på
torget och musik på flera olika gator. Vi funderade över varför
man på ett ställe enbart verkade spela fransk musik. När
dom packade ihop sade dom att musiken var tillägnad Frankrike på
Frankrikes nationaldag. Just då kom vi på att det faktiskt
var 14 juli. Fantastiskt att tyskarna hedrar Frankrike på fransmännens
nationaldag på det här sättet.
Dag 6, lördag 2005-07-15,
Göttingen - Allendorf (58 km). Karta
visande dagens tur
Leine Radweg ---> Werra
Radweg.
Det var fruktansvärt
varmt denna sommar och vi hade alltid fönstret öppet på
nätterna. Så även här. Problemet denna natt var att
det var fest i staden och vi hade fönster mot en gata. Det var ett
fruktansvärt oväsen utanför på natten. Vi fick alltså
en bedrövlig sömn. Vi vaknade sent och bestämde direkt att
här ville vi inte bo en enda natt till. Tur att vi inte hade betalat
för två nätter.
Ofta när man skall ut
ur en stor stad är det svårt att hitta cykelvägen. Vi var
tvungna att leta. Vi visste ju i alla fall riktningen och då var
det bara att åka den vanliga utfarten som bilarna åkte. Det
är ju alltid en cykelväg parallellt med landsvägen, i alla
fall så länge som man befinner sig i eller i närheten av
en stad. Förr eller senare brukar det dyka upp en cykelvägsskylt
och sedan är det enkelt. Efter Göttingen var cykelvägarna
fantastiskt bra och även skyltningen, mycket bättre än före
Göttingen. Efter ett par mil lämnade vi Leine Radweg i Besenhausen
några kilometer efter Friedland och for över vattendelaren till
Werra Radweg i Werradalen. Vi hade startat från Göttingen mycket
sent, vid 12-tiden och "lunchen" blev därför också sen.
Vid 16-tiden var vi hungriga och stannade i Witzenhausen.
Werra är fantastisk att
cykla efter. Cykelvägen följer floden genom massor av meandrande
kurvor. På naturen liknar floden övre Donau och när det
gäller meanderkurvorna liknar floden Moselfloden. Mycket bra skyltat.
Vi noterade också att det fanns många flera cykelturister här
i Werradalen än tidigare, t.ex. i Leinedalen. Detta betyder att både
natur och cykelvägar är bättre.
Panoramabild från nerfarten mot Witzenhausen
i Werradalen. |
|
Panoramabild visande Werra Radweg. |
Bad Allendorf
 |
Framme i Bad Allendorf
vid 18-tiden. En liten stad vid Werra. Vi fick rum i Pension Reins, ett
helt fantastiskt ställe. Vi hade en hel lägenhet för oss
själva. Det var superrent, vi hade kök, varagsrum med TV och
en stor balkong med utsikt. Priset var bara 42 Euro inkl. frukost. Konstigt,
detta boende var det hittills billigaste och dessutom det hittills bästa.
Natten innan betalade vi det hittills högsta priset och helt klart
det sämsta rummet. Här var natten absolut totalt knäpptyst.
|
Dag 7, söndag 2005-07-16,
Allendorf - Dippach (100 km). Karta
visande dagens tur
Effektiv tid c:a 5.55 tim, eff. medelfart
16,8 km/h.
Tid inkl. raster mm. 8.45 tim ger medelfart
11,4 km/h.
Werra Radweg.
Vi vaknade till en klarblå
himmel och vi kom iväg strax efter 09.00. Fantastisk cykling på
Werra Radweg. Cykelvägen går mestadels väldigt nära
floden genom meanderböj efter meanderböj och genom by efter by
och är praktiskt taget helt bilfri. Mycket bra cykelvägar hela
dagen. Vissa sträckor är grusväg som är i mycket bra
skick, så bra att det nästan är som att cykla på
asfalt.
Panoramabild från en av Werraflodens
många meandrar. Kalkstensklippor i bakgrunden.
Se Werraflodens egen
rostfria stålcyklist
cykla på video. |
|
Vid
18-tiden kom vi till en liten by som heter Dippach. Där hittade vi
ett turisthotell som heter Hotel Werratal. Priset var 70 Euro och det var
naturligtvis alldeles för högt, men det var det enda hotellet
i byn och troligen på flera byar, vi hade kört långt,
10 mil, dom prutade inte ett öre, så det var bara att acceptera.
Det skall tilläggas att det var ett stort rum och om vi bortser från
priset så var det ett kanonställe. Det var inga trapppor vilket
är skönt för trötta ben och alldeles utanför låg
restaurangen, så det var enkelt att gå ut och äta oss
mätta. Vi funderade en hel del på varför det ligger ett
ganska stort turisthotell i en liten by som i sin tur ligger mitt i ett
stort jordbruksdistrikt. Turisthotell brukar ju ligga på ställen
där det finns någon sorts attraktioner, t.ex. havet, fjällen,
varma källor, osv. eller åtminstone i närheten av sådana.
Här kunde vi inte finna några alls. |
Dag 8, måndag 2005-07-17,
Dippach - Fulda (99 km). Karta
visande dagens tur
Effektiv tid c:a 6 tim, eff. medelfart
16,5 km/h.
Tid inkl. raster mm. 9 tim ger medelfart
11 km/h.
Werra Radweg ---> Fulda
Radweg.
Klarblå himmel även
denna dag. Efter några km uppenbarade sig en märklig syn i horisonten
i byn Heringen. Det såg ut som en sorts slagghög av överblivet
material från en gruva. Vi kunde i alla fall inte se något
dagbrott så vi tänkte att det måste vara någon gruva
eller liknande under markplan. Det konstiga var färgen på materialet,
vacker vit-gul. Jag har aldrig förut sett en snygg slagghög,
men om en slagghög kan vara grann, så måste detta vara
en. Faktum är att man utan tvekan tänkte på alla snötäckta
vulkaner vi har sett i Chile. På kartan heter den "Hornungskuppe"
och kommer från brytning av det vi på svenska kallar "potaska".
Industrin heter Kaliwerk Wintershall.
Vi fortsatte på Werra
Radweg c:a en mil. I höjd med byn Lengers lämnade vi Werra och
åkte västerut mot floden Fulda. Vi passerade vattendelaren i
byn Friedewald som ligger allra högst upp på vägen mellan
Werra och Fulda. Min höjdmätare visade c:a 400 m över havet.
Efter Friedewald gick cykelvägen bitvis mycket brant utför på
en skogsväg med grus. Det var inga problem att åka utför,
men jag skulle inte ha velat trampa den vägen uppför. Sista milen
innan vi nådde Fulda Radweg åkte vi på en asfalterad
gammal banvall. Lutningen var svagt utför. Kan det bli bättre.
Knappast. Vi nådde Fulda Radweg några kilometer nerströms
Bad Hersfeld.
Fulda Radweg har verkligen
perfekta vägar och det är en fröjd att glida fram längs
floden, ibland genom täta och svala skogar och ibland över ett
öppet jordbrukslandskap där solen obönhörligen steker
från en klarblå himmel. Vi följde Fulda Radweg resten
av dagen tills vi anlände till staden Fulda vid 18.30-tiden. Vi hade
planerat att vi skulle ha vilodag här nästa dag. Vi tänkte
att Fulda skulle vara lagom stor för att spendera en vilodag i. Det
visade sig att det var en riktig turiststad med en rad stora och gamla
byggnader, sk. sevärdheter. Det var flera kyrkor, ett ganska stort
slott med en fantastisk slottspark, lite murar, mm. mm. Sån't drar
till sig turister. Tyvärr visade det sig också på hotellpriserna.
Det billigaste vi hittade var ett rum för 68 Euro. Ett riktigt skitrum,
litet och trångt, men vi kunde byta upp oss till ett större
för 78 Euro. Vi bytte för det var faktiskt betydligt bättre,
men i proportion till rummets kvalitét, frukosten och personalens
ringa trevlighet var även detta rum svindyrt! Dessutom blev vi tvingade
att betala båda nätterna i förskott, så vi kunde
glömma att sticka nästa morgon. Det var heller ingen risk. Vi
behövde verkligen vila benen nu. Visserligen kände vi oss inte
särskilt slitna, men vi hade nu cyklat 70 mil på 8 cykeldagar,
så vi var säkert i behov av vila. Även proffsen i Tour
de France har ju vilodagar.
Dag 9, tisdag 2005-07-18,
Vilodag i Fulda (0 km).
Vilodag i Fulda. Otroligt varmt,
vindstilla och klarblå himmel. Vi spenderade dagen med att i allmänhet
ta det lugnt, gå omkring i staden och förstrött titta på
sevärdheterna. Vi är dock inte särskilt intresserade av
kyrkor och slott men dagen gick snabbt ändå.
Dag 10, onsdag 2005-07-19,
Fulda - Gemünden am Main (89 km). Karta
visande dagens tur
Effektiv tid c:a 5.20 tim, eff. medelfart
16,7 km/h.
Tid inkl. raster mm. 8.20 tim ger medelfart
10,7 km/h.
Fulda Radweg ---> Sinntal
Radweg
Som vanligt på denna
cykeltur var det klarblå himmel när vi vaknade på morgonen.
Detta gjorde att det blev fruktansvärt varmt på eftermiddagarna,
men vi började bli vana med det. Vid 16-tiden var det 36 grader C
på en bensinmack där vi köpte glass. Vi klarade värmen
bättre än vad man kunde förvänta sig, troligen tack
vare att vi tog det ganska lugnt, särskilt i de få backar som
förekommer, även om de kan vara mycket långa när vi
skulle åka från en dalgång till en annan. Dvs. vi hade
ett relativt lågt tempo och ansträngde oss inte särskilt
mycket. Det var ganska vindstilla, men fartvinden gjorde i alla fall att
det fläktade en hel del. Det gäller att dricka mycket vatten
i sådan värme.
Åter igen lämnade
vi en flod och en cykelväg för en annan, denna gång för
Sinntal Radweg. Efter c:a 2 mils cykling lämnade vi Fulda vid en liten
by som heter Ried och följde en cykelväg som heter R2 över
vattendelaren mellan Fuldadalen och Sinntal. Det blev en rejäl klättring,
långa uppförsbackar och ibland dessutom ganska branta. Min höjdmätare
visade i alla fall 520 m över havet på högsta punkten.
Från Altengronau gick R2 över i Sinntal Radweg och sedan var
det bara att köra på ända till vi nådde Gemünden
som ligger vi floden Main.
Mycket fina cykelvägar
hela dagen med några få undantag för grusvägar. Dålig
skyltning på några ställen, men det var inga problem.
Vi hittar bra ändå tack vare en mycket bra och detaljerad karta.
Dessutom går det inte att åka fel i en smal dalgång.
Vi anlände till floden Main och staden Gemünden vid 17.30-tiden.
Av en cyklist som vi träffade på staden när vi letade efter
husrum, fick vi tipset att åka till ett gasthaus med namn Gasthof
zur Linde. Detta var ännu en höjdare, 54 Euro för ett stort
rum och det var knäpptyst på natten. Ett absolut perfekt ställe.
Här hade det varit bättre att ha vilodag, trots att staden är
ganska liten.
Dag 11, torsdag 2005-07-20,
Gemünden - Reichholzheim (74 km). Karta
visande dagens tur
Effektiv tid c:a 4.26 tim, eff. medelfart
16,7 km/h.
Tid inkl. raster mm. 7.15 tim ger medelfart
10,2 km/h.
Main Radweg ---> Tauber
Radweg
Vi vaknade tidigt, men kom
sent iväg ändå. De sista dagarna hade vi haft stora funderingar
om vilken väg vi skulle ta när vi kom till Main. Från början
hade vi planerat att försöka hinna till Donaus källa i Schwartzwald,
men efterhand förstod vi att vi hade ett par tre dagar för lite
till förfogande. Vi var alltså tvungna att välja en kortare
väg för att nå Donau och valet måste göras här.
Vi bestämde att vi skulle åka Tauber Radweg mot Donauwörth
i stället. Vi startade dagen med att fara till järnvägsstationen
och boka returbiljetter tillbaka till Lübeck. Vi valde att åka
lokaltåg från Donauwörth till Augsburg. Det blev nattåg
från Augsburg till Hamburg. I Hamburg skulle vi byta till ett lokaltåg
som skulle ta oss till Lübeck. Det var tur att vi gjorde bokningen
redan här när det faktiskt var hela fem dagar kvar för det
var ganska fullt på nattåget.
Bilder från Main Radweg.
Vi kom iväg från
Gemünden 11.30 och åkte på en fantastisk cykelväg,
Main Radweg. Vägen går väldigt ofta alldeles vid sidan
om floden och som vanligt, inga backar utan helt platt. Vi stannade för
lunch efter c:a 40 km i Marktheidenfeld. Denna dag var utan tvekan den
allra varmaste på hela resan. Det är faktiskt den högsta
temperatur som vi någonsin har upplevt. När vi åt lunch
kollade vi temperaturen genom att hänga två olika termometrar,
den ena var digitalklockan och den andra från Wictorinoxknivens survivalkit.
Efter att ha hängt i skuggan 15 - 20 min visade klocktermometern 39,9
grader och Wictorinoxtermometern 39 grader C. Det kan tyckas att det skulle
vara fruktansvärt hett att cykla i solen i denna temperatur och det
är det ju, men det gick faktiskt ändå förvånandsvärt
bra. Troligen tack vare att vi tog det relativt lugnt och att vi drack
väldigt mycket vatten. Vi förbrukade denna eftermiddag c:a en
cykelflaska (0,7 l) vatten per mil!
Main floden och staden Wertheim där
Tauber floden rinner ut i Main.
Vi fortsatte till Wertheim,
där Tauberfloden rinner ut i Mainfloden. Jag åkte på ytterligare
en punka när vi kommit in i staden. Vi var fruktansvärt törstiga
och medan jag lagade slangen gick Anita till en affär i närheten
och köpte nytt vatten. Vi började leta hotell och fick tips om
hotell en bit in i Tauberdalen. Klockan 18.45 kom vi till en by som heter
Reichholzheim och fick ett stort och fint rum i hotell Marta för 64
Euro inkl. frukost. Vi åt utomhus i hotellets Biergarten och kl.
20.00 var temperaturen fortfarande 30 grader C.
Dag 12, fredag 2005-07-21,
Reichholzheim - Detwang (96 km). Karta
visande dagens tur
Effektiv tid c:a 5.43 tim, eff. medelfart
16,8 km/h.
Tauber Radweg (Romantische
Strasse)
Dagen var lika varm som de
tidigare dagarna - men det kom faktiskt en kort regnskur på eftermiddagen.
Härligt! Tänk att för en gång skull var en regnskur
det vi mest önskade. Det blev lite svalare, men endast en stund. Sen
var det lika varmt igen. Efter ett par mil i Hochhausen förenar sig
Tauber Radweg med Romantische Strasse.
Cykelvägen längs
Tauber är helt enkelt fantastisk. Mestadels går den längst
ner i dalen där det inte är så särskilt backigt, men
de sista 2 milen denna dag var full av backar. Vi räknade till 4 riktiga
"benmördarbackar" plus några mindre. Det var rena berg- och
dalbanan, men faktum är att vi kände oss väldigt starka
i benen och trots backarna var vi inte särskilt slitna när vi
efter 96 km kom fram till en by som heter Detwang, som ligger ett par kilometer
före Rothenburg (ob der Tauber). Mitt i byn hittade vi Gasthof Schwarzes
Lamm (Svarta Lammet). Ett mycket bra ställe där man också
serverade god mat. Priset för ett dubbelrum inkl. frukost var 62 Euro.
Bilder från Tauber Radweg.
Gasthof Schwarzes Lamm i Detwang.
Dag 13, lördag 2005-07-22,
Detwang - Dinkelsbühl (70 km). Karta
visande dagens tur
Romantische Strasse
Denna dag började med
en lång och brant backe med en stigning av c:a 100 m upp till Rothenburg.
Det är en mycket gammal stad med massor av torn, murar och portar.
Vi passade på att se på stan under några timmar.
Bilder från Rothenburg ob der
Tauber. En mycket turistisk stad med massor av torn och en mur som går
runt hela staden.
Vi fortsatte vid 14-tiden vidare
och från och med nu heter cykelvägen Romantische Strasse. Det
blev mycket berg- och dalbana även denna dag. Cykelvägen lämnar
floden Tauber i Diebach ett par mil söder om Rothenburg och sedan
bar det upp i en lång och rejäl backe till dagens högsta
punkt i Schillingsfürst c:a 560 meters höjd över havet.
Jag gissar att vi passerade vattendelaren mellan Mains och Donaus vattensystem
just här. Tyvärr är cykelvägen inte av lika hög
kvalitet som tidigare i Tauberdalen. En hel del grusvägar. Cykelvägen
följer nu inte heller någon dalgång med flod som tidigare.
Vi kom fram till Dinkelsbühl vid 19-tiden. Vi anade att denna stad
var en aning turistisk när vi började fråga efter rum på
hotellen. Man förstår det när det är fullt på
det ena efter det andra hotellet. Där det fanns rum var det för
dyrt. Vi åkte på gator som leder från centrum längre
och längre ut och snart hittade vi ett som passade vår kassa,
Hotel Fränkische Hof. Priset var 60 Euro inkl. frukost men utan TV.
Dag 14, söndag 2005-07-23,
Dinkelsbühl - Donauwörth (77 km). Karta
visande dagens tur
Romantische Strasse
När vi anlände till
Dinkelsbühl kvällen innan tyckte vi att vi såg ovanligt
många svenska flaggor. Det var i alla fall så många att
vi funderade på varför. Vi kunde då inte ana vad vi skulle
få uppleva under dagen. Här pågick en fest som slutade
denna dag, men som hade varat i 10 dagar! På hotellet fick vi en
broschyr som beskrev hela tillställningen dag för dag. Det visade
sig att festen helt och hållet handlade om svenskar! Här följer
en mycket kort beskrivning:
Bakgrunden till festen är
en händelse här 1632 under det 30-åriga kriget. Den svenska
hären hade belägrat staden i en vecka och hotade inta den och
jämna den med marken. En kvinna tog med sig en barnaskara och gick
till den svenske befälhavaren Sperreuth och berättade om nöden
inne i staden och bad svenskarna skona dem om man öppnade portarna.
Det fungerade! Svenskarna tågade in i staden utan att förstöra
den. Detta firas i dag med en 10 dagars fest varje år där man
en eller ett par gånger om dagen visar upp hur kapitulationen och
svenskarnas intåg i staden gick till i ett festspel! Alldeles utanför
stadens murar har man ett "Schwedenlager", svenskläger. I detta svenskläger
försöker man att skildra hur svenskarna bodde och levde under
belägringen. Det är många hundra människor engagerade
i detta skådespel. Alla är Dinkelsbühlsbor och dom är
klädda som svenskarna var år 1632 under belägringen. Hela
festen kallas på tyska för "Kinderzeche".
Bilder från staden och svensklägret,
Schwedenlager.
Bilder från staden och svensklägret,
Schwedenlager.
Länk till den tyska hemsidan
om händelsen. Den är också på engelska. http://www.kinderzeche.de/
Video klipp från festen.
Vid 12-tiden for vi vidare
mot Donauwörth. Det var mycket varmt, som vanligt, men vädret
höll på att ändra sig. Vi hade ett par rejäla åskväder
vid sidan om oss, men det kom inget över oss och heller inget regn.
Cykelvägen var av varierande kvalitet. Det var en del grusväg
och skyltningen var väl så där.
Framme i Donauwörth 18.30.
Det var kul att komma tillbaka till en stad som vi besökte med cykel
första gången när vi körde längs Donau från
Donaueschingen till Wien 1994. Då övernattade vi här. Vi
bodde på samma ställe även denna gång. Det var Gasthaus
Feuerle. Pris 55 Euro inkl frukost.
Sammanfattning.
Vi hade cyklat 1108 kilometer
på 14 dagar inklusive en vilodag. Det blir 85 km om dagen om vi räknar
bort vilodagen. Målet att cykla från norra Tyskland till Donau
var uppfyllt.
Totalt 4-5 punkor för
mig, medan Anita klarade sig helt. Punkorna berodde faktiskt på att
vassa saker hade stuckit hål på däcket och slangen. Många
sträckor var grusväg, skogsvägar och ganska vanligt med
grovt grus. Vi kände nog att vi hade lite för tunna däck,
28 mm breda mest avsedda för asfaltkörning.
Normalt är alla hotell
i Tyskland mycket rena och fina. Dom har ofta ganska stora rum även
om det självklart finns undantag. En annan perfekt egenskap med tyska
hotell och Gasthaus är att de nästan alltid serverar mat i egen
restaurang. Man behöver alltså inte ut och gå på
kvällen för att äta. En mycket intressant detalj från
denna resa när det gäller övernattning är följande:
- De tre dyraste övernattningarna
(75 - 85 Euro) skedde i relativt stora städer och rumsstandarden var
absolut den sämsta på hela resan.
- De två billigaste
övernattningarna (42 och 54 Euro) skedde i relativt små
städer eller orter och rumsstandarden var absolut den bästa
på hela resan. Se rummet på
Pension
Reins.
Detta är väl något
att tänka på när man planerar var man skall övernatta!
Man skulle ju kunna tro att
en så här relativt lång cykelresa på ganska kort
tid skulle bli jobbig rent fysiskt eller på annat sätt tråkig,
men är man bara bra tränad innan man startar är det fysiska
inget problem. Faktum är att man blir ännu mera sugen på
att göra flera och ännu längre cykelresor i det land som
troligen har flest mil med bilfria cykelvägar. Det finns fortfarande
många hundra mil cykelvägar kvar i Tyskland som står på
önskelistan. T.ex.
- Neckar Radweg (38 mil),
- Elbe Radweg (77 mil),
- Rhein Radweg (81 mil tyska
delen),
- Main Radweg (51 mil),
- Donau Radweg (igen) (60
mil tyska delen + 35 mil österrikiska delen),
- Ostseeküsten Radweg
(98 mil),
- Nordseeküsten Radweg
(91 mil),
- Europa Radweg R1, (89 mil),
- Cykla till Medelhavet,
- m.fl.
Det enda som vi saknar och
skulle önska mera av är tid, men vi skall inte klaga. Det finns
dom som av olika orsaker inte har annat än just tid och det är
antagligen värre. Hoppas i alla fall att vi får mera tid över
för långfärdscykelturer någon gång medan tid
är.
Tillbaka
|
