---

Första cykelturen utomlands. Här började en lång rad av cykelturer utomlands. Anita, min fru, och jag hade redan ett par år tidigare börjat att cykla på dagsturer. Turerna blev längre och längre och det låg i luften att vi skulle ut på cykelsemester och då helst utomlands.

Året innan hade jag tillsammans med några kompisar varit i Grekland för skidåkning (skidbestigning) under påskhelgen. Vi hade valt ut Aroania-berget strax öster om Kalavrita på Peloponessos. Högsta toppen heter Helmos och är 2341 m.ö.h. En dag satt vi på toppen i solen i bar överkropp och kortbyxor och tittade ner i dalen. Då lade jag märke till alla småvägarna där nere och sa till dom andra att "nästa Påsk blir det cykling i Grekland med start i Kalavrita".

Till saken hör också att detta bergsmassiv är omtalat i en av de grekiska mytologerna. Det är Hades dödsrike som ligger (eller låg) uppe i dessa berg och längst upp bland topparna finns ett vattenfall som heter Styx vattenfall. Detta ligger mitt i det innersta av Hades dödsrike. Vi klättrade ner i ravinen för att bese det berömda vattenfallet. När vi efter ett mycket långt och brant snöfält kom ner till vattenfallet, som låg i en verkligt trång ravin, såg vi i snön spår efter en person som hade varit där alldeles före oss. Det var faktiskt lite kusligt. Vi gick i alla fall in bakom vattenfallet och drack dess vatten direkt ur vattenstrålarna. Vi följde spåren ut ur ravinen en annan väg än den vi kom, men vi såg aldrig personen vars spår vi följde. Under dessa dagar som vi spenderade på Aorania-berget såg vi inte en enda människa uppe på berget, förrutom oss själva. Ännu idag fattar jag inte hur vi kunde missa att se den personen.  Många greker känner mycket väl till Styx vattenfall i Hades dödsrike, men Inte många har varit där och druckit dess vatten, men det har vi!

Konstigt, cykelberättelsen började med skidåkning, men det är bara bakgrunden. Nu blir det cykel i fortsättningen.

Påskdagen 1990, Athén - Kalavrita med tåg.

Vi bodde första natten på hotell Jason som ligger nära järnvägsstationen mitt i Athén, så det var enkelt att ta sig till tåget.

Vi steg av i Diakofto. Där skulle vi byta till ett pyttelitet tåg som skulle ta oss upp till Kalavrita, c:a 700 meter över havet. Under tiden vi väntade på nästa tåg gjorde vi en sightseeingtur. Det var full aktivitet på stan. Folk hade gått man ur huse och samlats till stora grillpartyn mitt på gatorna. Man grillade påsklammet. Det är tradition på Påskdagen i Grekland. Det konstiga var att när dom var klara med grillningen försvann alla, förmodligen hem till sitt och då blev stan helt tom i stället.

Att åka med tåget upp till Kalavrita är verkligen en upplevelse. För det första är tåget verkligen pyttelitet och går mycket sakta. På dom brantaste partierna av banan går ett kugghjul ner mot en kuggstång som sitter fast mellan rälsen och drar tåget uppför. Järnvägen vindlar sig fram i en otroligt smal och djup canyon och på ett ställe stannar det på en hållplats som faktiskt ligger mitt i en taverna! Det är bord på båda sidor om spåret. Otroligt! Stället heter Kato Zahloroú.

Kvällsturen (på cykel) gick förresten bl.a. tillbaka till Kato Zahloroú för att titta närmare på den märkliga tavernan med järnvägsspåret rakt igenom.

Dagens cykling 25 km.

Första cykeldagen på vår första cykelsemester och vi befinner oss i Grekland! Det kändes mycket. Vi trodde att det fanns tavernor i varje by så vi hade inte tagit med något att äta vid starten. Det var dumt för det fanns inte tavernor i varje by, inte ens i varannan eller var tredje.

Det var härlig cykling den första milen men sedan fick vi bekänna färg. Vi blev ganska förskräckta när vi såg den första ordentliga backen. Vi hade ju ingen erfarenhet av detta. Det gick i alla fall bra men vi blev hungriga och ingen taverna i sikte. Uppe på ett krön var det i alla fall en affär öppen i en liten by och vi gick in och köpte dricka, ost och några brödbitar. Vi gick ut och satte oss för att äta. Det var mycket kallt, regnigt och blåsigt.

När ägaren fick se att vi satt där ute i blåsten kallade han in oss och placerade oss vid ett bord tillsammans med familjen. Dom satt i värmen runt en kamin. Vi blev bjudna på både grillat kött, bröd och kokta ägg som var rödmålade. Till slut blev vi mycket mätta. Vi ville betala när vi gick, men det var tji. Vi blev bjudna på hela kalaset! Denna händelse kommer vi alltid att minnas.

Vi kom så småningom fram till Kato Klitoria. Det duggregnade och var mycket kallt, vi var ju på ganska hög höjd. Vi hittade ett litet hotell och vi fick bära upp cyklarna i en smal trappa ända upp på tredje våningen. Vi frös. Det var 13 grader C inne på rummet! Som tur var hade vi både handskar, mössa och underställ. Vi bor ju i Jämtland och trodde att det är nog kallt i Grekland också. Värme på rummet kunde vi se oss om i himlen efter.

Som kvällstur gjorde vi en fantastisk tur (c:a 5 km) genom en dalgång som gick långt in i berget Aroania till ett ställe som hette Planitérion. Där fanns en liten servering vid en stor kallkälla. Det kom upp grundvatten på flera ställen runt serveringen. Det var tjusigt. Enda felet var att det regnade och vi kunde alltså inte se bergen runt omkring oss, men det går ju att tänka sig hur det såg ut. Högst upp var ju Helmostoppen!

På kvällen gick vi till en liten taverna för middag. Mitt i rummet fanns en kamin och runt den satt gästerna. Det var mycket mysigt att sitta där hela kvällen nära kaminen.

Dagens etapp 31 + 10 km kvällstur.

Färden gick via Daras, Levidon, Kapsas till Tripolis. Där tog vi in på ett hotell vid torget. Det regnade av och till hela dagen och det var mycket kallt och vi frös trots att vi cyklade hela tiden.

Vi hade tänkt att åka den kortaste vägen till Nafplion. Efter c:a 10 km insåg vi att det är för mycket trafik. Det är ju egentligen självklart att den bästa vägen mellan två städer har mycket trafik.

Vi lämnade denna väg vid Steno och körde rakt söderut mot en annan väg som ledde till kusten vid Astros och Paralía Astros. Vädret var nu bättre och vi hade fantastiska vyer. Det var nästan ingen trafik och vi tyckte det var mycket ödsligt bland bergen.

Framme i Nafplion på kvällen och vi tog in på ett litet hotell vid torget. Hotellet hette Athena. Det var ingen höjdare men vi är ju van det mesta.

I Nafplion finns en mycket välbevarad fästning som är några hundra år gammal och som vi ville titta på. Därför kom i iväg först vid 12-tiden och skulle åka mot Poros. Vi hade nog tänkt att övernatta någonstans på vägen.

Färden gick via Vivari och Kandia till Trachia långt uppe i bergen. Nu fick vi veta vad som menas med verklig klättring. Även om vi var i bra fysisk form kanske vi inte var mentalt tränade för detta. Det var segt. Vi fick tag i lite mat i en affär i Trachia och fortsatte mot Poros. Vi trodde att vägen skulle gå genom en dalgång som ledde utför mot Poros. Trodde vi ja. Snart förstod vi att det skulle bli ännu mera uppför. Mycket sent, för sent för det hade börjat mörkna, kom vi upp och passerade det sista passet. Vi kunde skönja havet och ön Egina långt där nedanför. Därefter bromsade vi i 45 min tills vi kom ner på slätten. Klockan var 22 då vi stannade till vid en taverna och frågade efter taxi. Det var c:a 10 km kvar till Galatas vid Poros-sundet och absolut kolmörkt. Vi kunde inte fortsätta.

Ingen på tavernan kunde ett enda ord engelska, men på något sätt kan man förstå ändå. En man erbjöd oss skjuts för han skulle åt det hållet. Cyklarna fick vi ställa i ett hörn i tavernan. Han skjutsade oss ända till Galatas c:a 5 km längre bort än där han bodde. Trots flera försök att betala för skjutsen vägrade han att ta emot pengar. Vi hade tur för dom hade inte hunnit att stänga på det första hotellet vi frågade.

Först tog vi buss tillbaka till tavernan för att hämta cyklarna och sedan en härlig cykling genom lummigt landskap tillbaka till Galatas.

Båt till Pireus. Nu skulle vi ta oss tillbaka till Athéns centrum där vi hade våra resekläder på hotellet. På avstånd såg vi Akropolisklippan och vi tog ut kompasskurs och satte av. Det var enkelt att cykla genom stadsdelar som mest var bostadsområden då det var ganska lugn trafik där. Överallt stod det bilar parkerade på båda sidor av alla gator. Det fanns inte en enda ledig plats att parkera en bil på. Tänk att bo på ett ställe där man inte vet var man skall göra av sin bil över natten.

Orienteringen lyckades och rätt vad det var dök Akropolis med Partenon på toppen upp bakom husen. Vi hade faktiskt inte sett klippan förrän vi var alldeles i närheten. Sedan var det lätt att hitta till Omoniaplatsen där hotell Jason låg.

Detta var vår första semestertur på cykel och det visade sig vara mycket fysiskt krävande att cykla i Grekland, men vi fick ändå verklig mersmak. Man får inte vara lat inte.

Total sträcka 313 km.

Tillbaka