Puna Pau. Här ligger det högvis
med hattar färdiga för transport till sina moaier, men plötsligt
upphörde tillverkningen av moaier och då blev de färdiga
hattarna kvar här. Vi kan ju se att dessa hattar är mycket större
än "småhattarna" som finns vid de kullvälta moaierna vid
kusten. Vi skall se längre fram i bildserien att de största moaierna
står klara i sluttningen av Rano Raraku mer eller mindre färdiga
för transport till sina uppställningsplatser. Kanske var denna
ruskigt stora hatt avsedd för någon av dom. Tydligen fungerade
planeringen och logistiken även på den tiden. Att rulla ner
denna till kusten är väl en sak, men snacka om konststycke att
få upp en sådan på toppen av moaien som troligen är
över 10 m hög och sedan få den att stanna kvar! Om vi antar
att den som Anita lutar sig mot är 3 m i diameter och c:a 2 m tjock
har den en volym av c:a 14 m3. Sten av det här slaget väger c:a
2 ton per m3. Då väger denna koloss c:a 30 ton!!! Hur lyfte
man kolossen? Hur beräknade man placeringen på moaiens huvud
så att den inte trillade av? Det verkar ju inte vara någon
fastsättning utan endast ett spår som huvudet passar in i.
Det var något att tänka och
fundera på. Hur gick det till?
