NUMBER ONE och NUMBER TWO.
Vi var här två gånger, den första gången med
en sight-seeing tur och en guide. På kvällen ett par dagar senare
åkte vi hit ett par tre timmar före solnedgången och var
alldeles ensamma på hela berget! Vi hade hela Rano Raraku för
oss själva! Vi gick omkring och bara njöt eller rättare
sagt förundrades. Vilken känsla. Det går inte att beskriva.
Man kan ju inte påstå att stengubbarna verkade levande, men
det kändes som att de inte var bara stenar. De var något mer.
De var inte några vanliga bonnstatyer precis. Kanske kände vi
oss iakttagna. Det måste nog upplevas för att man skall förstå.
Det kändes mycket märkligt och det slår nog allt som jag
tidigare har sett och upplevt. I alla fall har det satt sig rejält
i huvudet.
