När
han var c:a 10 m från oss vek han av och passerade vägen alldeles
bakom bilen. Vi befann oss självklart inne i bilen och stod och fotograferade
genom en taköppning, men jag tänkte att vad fan gör vi om
han anfaller och hoppar upp på taket. Det skulle han ju faktiskt
enkelt kunna göra. Taköppningen var visserligen täckt med
en plåtlucka c:a 0,5 m ovanför själva biltaket så
han skulle troligen inte kunna komma in, men om han hoppade upp och viftade
ner genom öppningen med framtassen, skulle han garanterat kunna skada
oss. Den som haft katt i några år och sett hur snabb den är
och hur den jagar genom att blixtsnabbt sträcka fram ena framtassen
med utspärrade klor förstår. Faktum är att han aldrig
någon gång verkade märka oss eller ens bry sig. Han tittade
i alla fall inte på oss en enda gång vad vi kunde se. Vi var
ju i alla fall inkräktare på hans mark. Vi var absolut knäpptysta,
motorn avstängd och det kändes faktiskt inte som vi störde
alls.
