|
(Iráklion - Zákros - Áno Viános - Iráklion).
1996-04-04, Athéns flygplats - Piréus, (21 km). Även detta år fick vi sällskap
av lillasyster Gunilla och hennes man Anders Hjertén från
Säffle. Detta var deras andra cykelsemester. Detta år visste
vi exakt hur vi skulle komma till Pireus, med cykel. När vi kom till
biljettkontoret i Pireus hamn var det 10 min kvar tills sista båten
gick till Kreta! Den gick 19.30. Vi hann och fick en hytt för 4 personer.
Pris 5000 drx för resan och 4400 för hytten per person, vilket
var c:a 265 SEK per person.
1996-04-05, Iráklion - Tzermiádo, (71 + 21 km). Vi gick av båten 06.30 och var tillbaka på Kretansk mark. Det var mörkt och kallt men solen kom snabbt och värmde. Köpte ingridienser till frukost på busstation som vi åt senare efter ett par mils körning. Till en början åkte vi samma väg som 1994, d.v.s. österut till Finikas, därefter söderut via Kalo Horio, Potamies till Avdoú Gonies. Här åt vi en alldeles utmärkt lunch på en liten taverna. Efter lunchen bjöd ägarinnan oss allihop på Rakí, ett slags grekiskt brännvin. Hon kom och satte sig vid vårt bord och skålade. Trevligt! Raki-brännvinet är inte särskilt gott, det smakar väldigt illa, men i sådana situationer går det lätt ner. Efter lunch började en lång och brant klättring upp till passet till Lassithi-platån. Passet låg på 950 m.ö.h. och på den höjden var det mycket kallt och blåsigt. Regnet hängde också i luften. Vi kom till Thermiádo, en liten stad i kanten av Lassithi-platån och tog in på ett hotell för 8000 drx. inkl. frukost. Det var mycket kallt ute och det var tyvärr inte mycket bättre på rummet. De andra var trötta i benen, men jag ville absolut köra runt platån ifall vi föredrog att inte göra det nästa dag. Den måste ju ses runt om. Det skulle bero på vädret. Tyvärr var det mulet och halvregn så utsikten var ungefär noll.
1996-04-06, Tzermiádo - Ag. Nikólaos, (69 km) . Start från Tzermiádo kl.09.00. Vädret var perfekt och vi kunde nu se bergen runt om oss. Och bergen gick verkligen runt hela platån. Jag hade övertalat de andra att först åka runt Lassithi-platån. Detta var ännu en riktig höjdare! Lassithi-platån är en helt plan högslätt som ligger på c:a 900 m.ö.h. med höga berg absolut runt om. Det liknar en krater. På slätten fanns 100-tals små vinddrivna vattenpumpar som pumpar upp grundvatten till odlingarna. Platån är c:a 7-8 km tvärs över och absolut plan. I mitten gick en bäck och vi funderade självklart på var bäckens utlopp ur "kratern" fanns. Bäckens riktning från vägen var västerut och i "kraterns" västra kant försvann den några hundra meter bort utan att vi såg vart. Det fanns i alla fall ingen dalgång som ledde ut där så den måste ha gått ner i en underjordisk tunnel. På sydsidan av "kratern" fanns flera mysiga småbyar. I en av byarna köpte vi var sin jätteapelsin som vi sedan åt i gräset vid vägkanten medan solen sken för fullt. Utsikten var utmärkt och vi njöt så mycket vi kunde. Vägen ut ur "kratern" gick över ett pass som var 1105 m.ö.h. Det var ganska kallt på den höjden, och lite blåsigt. På nerfärden passerade vi byarna Zenia, Ag. Konstandinos, Exo Lakonia m.fl. och kom till Ag. Nikólaos vid 18-tiden. Vi hittade privatrum. Dubbelrummen kostade 6000 drx /st och det fanns varmvatten! Vi hade dessutom kanonfin utsikt över stadens medelpunkt, hamnen. Undrar vad rummen skulle ha kostat under turistsäsong. Det syntes verkligen att denna stad var mycket turistpåverkad.
1996-04-07, Ag. Nikólaos - Sitía, (70 km). Vi kom iväg kl. 11.00 men innan vi
for hade vi varit till en resebyrå och köpt båtbiljett
för återresan till Pireus. Vi skulle ju åka tillbaka under
Påskhelgen och då kan det vara fullbokat om man kommer för
sent. Det regnade och var mycket kallt och blåsigt. Vi hade otur
med vädret detta år.
1996-04-08, Sitía - Zakros, (57 km). Bättre väder, solen sken men det var en fruktansvärt hård blåst. Köpte frukost på stan som vi åt på hotellet. Vinden var västlig så vi hade i alla fall medvind. Vi körde österut direkt till Palekastro. Där vek vi av norrut mot Vai. Vi ville titta på en palmskog som är den enda i sitt slag på dessa breddgrader. Vinden kom då från sidan och jag skrev i dagboken att jag aldrig hade cyklat i en sådan hård vind förut. Palmskogen låg inbäddad bland bergen alldeles intill havet. Det var inte så häftigt att se så vi vände. Lunch i Palekastro och sedan gick färden vidare rakt söderut till Zakros. Backigt som vanligt och maxhöjden var c:a 300 m. Framme i Z. strax före 19-tiden, sent som alltid när vi är ute och reser. Zakros var en fin bergsby med ett litet torg mitt i centrum och med några tavernor och ett par hotell. Vi tog in på hotell Zakros (5000 drx) som låg precis vid torget. Vårt rum hade ingen nyckel och ägaren bad sonen leta reda på en nyckel. Han letade och letade i skrivbordslådor, skåp, garderober, till slut gick han någonstans i hotellet och kom tillbaka med en fruktansvärd hög av olika typer av nycklar. Till slut hittade han någon nyckel som det faktiskt gick att låsa dörren med. Frågan är om den passade till alla dörrar eller om alla andra nycklar passade till vår dörr. Det hade ju varit lika bra att vi fått ett annat rum, men då hade dom ju fått samma problem nästa gång någon skulle ha det rummet. Det var bara att ta´t som det var. Vi har aldrig blivit bestulna på något i Grekland. När vi kom ner blev vi bjudna till ägarens bord och fick en sorts grillad potatis och rakí-brännvin. Han ville kompensera strulet med nyckeln och det blev snabbt förlåtet.
1996-04-09, Zakros - Ierapetra, (70 km). Fruktansvärd hård vind men klarblå himmel. Vi åt mycket till frukost, vi visste att det skulle bli en anorlunda tur idag. Vi kom i alla fall iväg vid 10-tiden. När vi kom till Zakros visste vi egentligen inte om vi kunde komma vidare eller om vi skulle vara tvungna att vända. Man blir lite osäker när man ser kartan. En man hade förklarat för oss på kvällen innan vilken väg vi skulle ta och att den skulle vara farbar, med cykel, men inte mer. De första 22 km tog 4 tim! Man skulle kunna kalla detta fjällvandring på hjul. Motvinden var värre än dagen innan. Högst uppe i passet (700 m.ö.h.) var vi tvungna att leda cykeln mot vinden, det gick inte att cykla. Som tur var hade vi alla mountain bike cyklar vilket var helt nödvändig på dessa vägar. Med klenare hjul och däck hade det nog kunnat gå illa. Vi åkte alltså över fjället genom ett antal byar med namnen Adravasti, Kardi, Sitanos, Stavromenos och Handras. Det var grusväg med ibland urusel kvalitet ända till Handras. I Handras fick vi i alla fall en kanongod lunch med öl, greksallad,bröd, potatisomelett och kaffe för 6000 drx för 4 pers. Det fanns en taverna som faktiskt var nästan full i folk (gubbar som vanligt), vi fick sitta vid ett bord mitt i tavernan och vi blev verkligen betittade.
Efter Handras gick det utför ända ner till havets nivå vid Analipsi. Härfrån var vägen helt flack och gick längs havet. Det var massor av turistorter och helt exploaterat ända in till Irapetra, c:a 30 km. Vi kom fram sent till Irapetra, vid 20-tiden och hotellet som vi hittade (Zakros!) var fint. Pris 8000 drx/rum inkl. frukost.
1996-04-10, Ierapetra - Arvi, (38 km). Äntligen var det bra väder igen och vi gjorde en liten sightseeing på stan som visade sig vara mycket turistinfluerad. Vi åkte västerut. Från Mirtos var det smala grusvägar längs Kretas sydkust. Vägarna var i ganska dåligt skick och gick verkligen upp och ner. Längs hela sträckan fanns det massor av tomatodlingar. Vi övernattade i en liten by som hette Arvi och som låg mitt i tomatodlardistriktet. Hotellet hette Gorgona (5000 drx) och låg alldeles vid havet och utsikten var typisk, havsutsikt. Vi somnade till vågornas skvalp den natten.
1996-04-11, Arvi - Ano Viannos, (30 km). Vi vaknade till vågornas skvalp. Fint väder och varmt. Vägen Arvi - Keratokambos var otroligt dålig som cykelväg. Det var mycket sprängsten vilket lätt kan förstöra däcken och vi körde också fel på ett ställe så att 11 km avancemang tog 3 tim! Vi hade ju mountain bike cyklar men inte grova däck. Vi hade s.k. slicks, helt släta däck som rullar lätt på asfalt, för meningen var ju att vi i huvudsak skulle köra på landsväg. Men en sak är klar. Den som har de rätta grejorna och är beredd på lite terrängaktig körning kan få en väldigt annorlunda upplevelse på Kreta. Efter Keratokambos lämnade vi kusten (det hade gått att fortsätta på grusvägar längs kusten ytterligare några mil) och begav oss inåt landet igen. Brant klättring med många serpentiner. Vi kom på kvällen till Ano Viannos på 550 m.ö.h. tillsammans med regnet, som just då återkom efter några dagars frånvaro. Vi hittade ett litet hotell med rum för 5000 drx. Jag vet inte vad det var med denna by, men något var det. Folk verkade inte trevliga som i alla andra byar som vi besökt, som t.ex. Zakros. Man verkade i alla fall inte glada att det kom främlingar, tyckte vi. Det kanske är något som sitter i sedan 2:dra världskriget då mycket hände i denna by.
1996-04-12, Ano Viannos - Iraklion, (70 km). Grekisk Långfredag. Vi hade sovit dåligt. Det var mycket kallt på rummet och vi hade frusit. På morgonen var det 13 grader C inomhus och 9 ute. Det regnade och blåste västan, alltså motvind. Usch, detta var inte vad vi önskat oss. Eftersom vi inte var utrustade med något regnskydd för fötterna åkte jag ut på byn tidigt på morgonen och lyckades köpa 8 st plastpåsar (en affär var faktiskt öppen) som vi drog över fötterna som regnskydd. Det funkade. Vi gav oss i alla fall iväg och efter ett par timmar klarnade det upp och regnet upphörde, men det var kalla vindar hela dan. Eftersom det var Långfredag var de flesta affärer och tavernor stängda. Rent cykelmässigt var det en höjdardag med mycket trevliga vägar lite upp och ner och genom många byar t.ex. Kato Viannos, Martha, Panagia, Arkalochori (som vi övernattade i 1994), Alagni, Ag. Paraskies, Epano Arhanes och Spilia. Anlände till Iraklion vid 19-tiden och tog in på ett "lyxhotell" för 12000 drx inkl. frukost, hotell Olympic. På kvällen var vi ute på stan och tittade på det grekiska påskfirandet, vilket är mycket religiöst med bl.a. sorgeprocesioner.
1996-04-13, Iraklion - Krousonas, (53 km). Gunilla och Anders åkte med buss på sightseeing till Knossos. Anita och jag hade inte fått nog av cykling och tog en cykeltur utan packning till bergsbyn Krousonas, 470 m.ö.h. Denna by var ingen skönhet. Det fanns bara ett matställe och det var dessutom omotiverat dyrt. Vi körde över Voutes tillbaka till Iraklion. Båten "King Minos" avgick exakt på utsatt tid, 19.15. Vi hade en ganska trång 4-bäddskupé men sov ändå gott.
1996-04-14, Pireus - Athens flygplats, (21 km). De 21 kilometerna till flygplatsen har nu blivit en vana och bjöd inga överraskningar. I alla fall var det mycket varmt denna dag när vi skulle åka hem. Sammanfattning. Som alltid tycker vi att vi har för kort tid på oss. Vi skulle vilja stanna till en eller ett par dagar i småstäder och byar och titta på omgivningarna. Självklart skulle vi kunna göra turerna kortare, men det är lätt att säga. Vi vill ju åka cykel också. Total cykelsträcka: 591 km. |
