Tillbaka till miradoren. Det var en mäktig
känsla att stå här helt ensam och samtidigt lite kusligt.
Det kändes som jag var helt ensam på andra sidan jordklotet.
Klockan är c:a 06.50 när fotot tas och det hade ljusnat lite,
men solen har inte börjat kasta sina strålar på berget
än. Det blåser fruktansvärt hårt rakt framifrån.
Det fanns inget att få lä bakom och det skulle ju heller inte
funka om jag ställde mig i lä bakom något. Jag satte upp
stativet med avkortade ben på vindsidan om bilen. Jag tänkte
att då kommer bilen att hindra blåsten lite och det blev i
alla fall bättre. De korta benen gjorde att stativet kändes ganska
stadigt, men jag måste stå på knä när jag fotade.
Jag ångrade att jag inte hade tagit med mina knäskydd hemifrån.
Det blåste så hårt att jag inte vågade lämna
stativet med kameran obevakat. Då hade det troligen blåst omkull
direkt. |