|
Moseldalen från Koblenz i Tyskland till Metz i Frankrike Sommaren 2004 Total cykelsträcka: 392 km. Vi körde raka vägen till staden Koblenz vid Mosels utflöde i Rhen. Vi hittade en kanonfin camping i en by eller en liten stad som heter Winningen ett par mil uppströms i Mosel. Det första vi kollade när vi kom till campingen var om vi kunde ha bilen inne på campingområdet under en till två veckor. Inga problem blev svaret. "Vi har 24-timmars öppethållande i receptionen, bilen kan stå alldeles intill receptionen och vi tar 6 Euro per dygn". Kanonfint. Vi tältade första natten för att testa alla campinggrejorna. Vi hade alltså tänkt att tälta under cykelresan. På morgonen bestämde vi (som tur var) att lämna tältet och alla campinggrejor i bilen och i stället satsa på att bo i privatrum eller hotell. Rörelseapparaten (mest knän och rygg) är inte längre i ett sådant skick att det är särskilt skoj att krypa i ett litet fjälltält, särskilt inte efter en dags cykling då benen kan vara ganska trötta. Själva cyklingen går däremot mycket bra under förutsättning att vi håller ett lagom tempo. Klicka på bilderna för bildtext, och så blir de större och snyggare dessutom. Dag 1, 2004-07-11, Winningen (nära Koblenz) - Poltersdorf, (51 km). Första dagen är alltid värst. Vi hade inte semestercyklat på länge så det tog faktiskt ett par timmar att sortera grejor och packa. Vi kom i alla fall iväg vid 11-tiden. Största delen av sträckan denna dag gick cykelvägen på vänster sida alldeles intill den ibland ganska hårt trafikerade landsvägen. Det enda som skiljde cykelvägen från landsvägen var en bred och heldragen linje. Det kändes som vi åkte på vänster sida av landsvägen och mot trafiken, alltså på fel sida av vägen. Värst var det när vi ständigt mötte andra cyklister och vi var tvungna att dra oss ännu längre åt höger = ännu närmare den mötande trafiken. Dessutom hade vi hård och kall motvind hela dagen. Vi åt ingen frukost denna morgon för vi hade faktiskt ingen. Det fanns förvisso att köpa på campingen, men vi var ivriga att komma iväg så snabbt som möjligt. Vi tänkte äta på någon mack. Nästan alla bensinstationer har ganska mycket ätbart, bl.a. sandwich, baguetter, korv, mm, precis som i Sverige. Dom har förresten en väldigt god korv på mackarna som heter "Currywurst". Det första ställe vi kom till där det fanns ätbara saker var en by i vilken det pågick en fest på en avstängd gata. På en tillfällig estrad spelade en fantastisk orkester New Orleans musik, blues, jazz och sån´t. Vi hade hunnit att bli ganska hungriga vid det här laget så vi stannade till och gick och ledde cyklarna genom festområdet. Klockan var c:a 12 och när vi fick se vad dom erbjöd blev vi tvärhungriga och gjorde en matpaus. Det blev god mat och några glas av det fantastiskt goda Moselvinet som heter Riesling. Självklart hade man också vinprovning på festen. Vinet kom ju från byn. På eftermiddagen passerade vi den kända
turistorten Cochem (där alla turistbussar stannar). På en höjd alldeles
i utkanten finns ett fantastiskt slott. Det hör väl till att titta på sådana
sevärdheter, men det var brant upp dit och vi var mycket sugna på cykling
efter Mosel Radweg (Mosel cykelväg), som nästan inte innehåller några backar
alls. Resultatet blev att vi endast gjorde ett kort stopp i Cochem.
Vid 18-tiden hittade vi ett fint privatrum i Poltersdorf. Pris 41 Euro inkl. frukost.
Dag 2, 2004-07-12, Poltersdorf - Piesport, (91 km). När vi tittade ut genom fönstret på morgonen kunde vi till vår besvikelse se att det fortfarande blåste och var mulet. Regnet hängde verkligen i luften. Det gjorde inte så värst mycket. Vi var väldigt taggade för denna cykelresa. Vi kom iväg c:a 09.30. Det var kallt och vi var tvungna att köra med ganska mycket kläder, t.ex. benförlängare och väst. Vi kunde se att sluttningarna på vissa
ställen var otroligt branta och vi tyckte det verkade konstigt att man
kunde få ner vindruvorna. Vi fick förklaringen när vi upptäckte denna transportanordning.
Det visade sig sedan att den var mycket vanlig där det var som brantast.
Den kan man väl kalla järnhäst?
Mosel meandrar något alldeles otroligt
(se kartan) och som någon har uttryckt
det, Mosel försöker slå knut på sig själv. Ena stunden körde vi rakt söderut
och en kvart senare rakt norrut efter att dess emellan kört både österut
och västerut. Normalt har man solen som ett riktmärke och man kan därför
ofta avgöra om man cyklar åt rätt håll eller inte. Här var det dock så
mulet att vi inte såg solen och därför hade vi tyvärr inte känslan av att
det ständigt svängde. Det enda sättet vi märkte att det svängde så mycket
var att ibland hade vi motvind och ibland medvind. När man åker så långsamt
genom en dalgång märks inte de fantastiska svängarna.
Vi hade räknat ut att vi skulle försöka nå Piesport. Detta ställe är ju känt i Sverige för sitt vita vin så där ville vi övernatta. Vi kom fram ungefär vid 18-tiden. Det hade inte regnat en droppe på hela dagen, men precis som vi anlände till Piesport började regnet. Vi tog snabbt på regnställen och började leta rum. Det var inte svårt och snart var vi inomhus på ett mycket fint rum. Kostnad 45 Euro inkl. frukost. Cyklarna fick vi parkera inne i hotellets vinförpackningslokal bland vinlådor och flaskor! På kvällen åt vi och smakade på husets
eget vin på en restaurang alldeles intill hotellet. Självklart hade både
hotellet och restaurangen sitt eget Piesportvin. Här verkar var och varannan
gård leva på vintillverkning. Det finns massor av små vingårdar där man
odlar sina egna vindruvor och tillverkar sitt eget vin och har eget vinmärke.
Man kan här köpa vin direkt från tillverkaren för c:a 2-4 Euro per flaska.
Otroligt billigt sett med våra ögon. Tyvärr kan man inte transportera sådana
varor på cykel, så det fick vara.
Dag 3, 2004-07-13, Piesport - Wasserliesch, (78 km). Samma väder, mulet och blåsigt. Vinden
kom från söder - alltså motvind. Dagen började med flera 180 graders böjar.
Vi cyklade i alla väderstreck på förmiddagen. Trots vädret var cyklingen
helt fantastisk med fina asfalterade cykelvägar. Vi åkte genom många små
städer eller om man skall kalla dom byar. Där det inte var cykelväg gick
cyklingen på vanliga vägar som nästan inte hade någon trafik alls. Det
var helt enkelt fantastiskt.
Vi åt lunch och tittade på den gamla romarstaden Trier. Där finns en del gamla lämningar efter romarna som en gång härskade här. Vi är dock inte särskilt intresserade av gamla stenar även om de står staplade på varandra på ett speciellt sätt så att dom t.ex. bildar murar och torn. Trevligare är då att titta på och deltaga i det levande livet på gator och torg.
Efter Trier rätade floden ut sig och blev rakare och tyvärr också lite tristare. Landskapet blev också flackare. Det lutade inte alls så mycket som längre nerströms. Vi mötte massor av cykelturister, vilket vi hade gjort varje dag. Många cyklade som vi, d.v.s. från ställe till ställe och övernattade. Dessutom förekommer det en sorts dagscykelturism då man cyklar från ett ställe till ett annat och en arrangör hämtar cyklarna och skjutsar cyklisterna tillbaka till startpunkten. Sent på eftermiddagen kom vi till ett för oss nytt land, nämligen Luxemburg. Vi hade tagit oss över på flodens västra sida så att vi skulle komma direkt in i Luxemburg. Vi hade också planerat att bo i Luxemburg, men - det var ju enkelt förstås, men vi gillade inte priserna. Vi for runt och letade efter rum eller hotell och vi frågade på några stycken. Vi hittade inget under 60 Euro och det tyckte vi var för mycket, särskilt som frukost inte ingick. Efter en timmas letande for vi över floden med en liten färja till Tyskland igen. Längre nerströms i Moseldalen hade det funnits hur mycket rum som helst, men här verkade det kört. Vi frågade och frågade och alla rekommenderade att åka tillbaka ungefär en halvmil (på den Tyska sidan alltså). Vi kom till en liten stad som heter Wasserliech och där hittade vi ett litet hotell (Reining) som hade rum för 55 Euro inkl. frukost. Det var bara att betala och se glad ut. Vi började att inse att ju längre uppströms vi kom ju färre övernattningsmöjligheter fanns det och därmed också ett lite högre pris. Hotellet hade eget bageri och där fick cyklarna stå över natten!!! Här är man inte knusslig mot cyklister. Det kallas service det! Dessutom åt vi en fantastiskt god salladsbuffé på hotellets restaurang senare på kvällen tillsammans med riktigt Moselvin. Detta kallar vi semester.
Dag 4, 2004-07-14, Wasserliesch - Metz, (103 km). Äntligen vaknade vi till ett bättre väder. Vi kunde se blå himmel och det var mycket varmare än tidigare dagar. På andra sidan floden hade vi Luxemburg, men vi föredrog att köra på den Tyska sidan. Vi trodde att cykelvägarna var bättre där. När vi kom till "treriksröset" mellan Tyskland, Luxemburg och Frankrike = Schengen åkte vi i alla fall över till Luxemburgsidan igen för att äta lunch. Vi besökte där ett särskilt monument. Det var det ställe där Europas ledare undertecknade Schengenavtalet.
När vi kom tillbaka till den Tyska sidan var det endast någon km till den Franska gränsen. Nu var det inte mycket kvar av det som kännetecknar Moseldalen, d.v.s. meandrande flod med branta sluttningar som är fulla av vinrankor. Här var landskapet platt och floden meandrade inte längre. Vi cyklade på i ett högre tempo för att hinna till Metz samma dag. Vi förstod av kartan att den sista sträckan från Tionville till Metz, som är ganska stora städer, skulle ha mycket industrikaraktär. Vi bestämde att lämna Mosel och ta småvägar genom jordbrukslandskapet i stället. Vid Koeningsmacker tog vi därför av mot söder och passerade Kédange - Aboncourt - Antilly och därefter till Metz. Dessa vägar var förvisso trafikerade, men väldigt lite. Vi åkte genom ett antal småbyar och noterade att det mesta var stängt. Just då tänkte vi inte så mycket på varför, men senare på kvällen kom vi på anledningen. Vädret hade under dagen blivit ännu bättre och det var mycket varmt när vi anlände till Metz vid 18-tiden. Det var inte svårt att få tag i ett hotellrum. Vi bestämde oss för ett centralt hotell, Kyriad. Rummet kostade 60 Euro, men vi lyckades faktiskt pruta till 50. Vi åt en mycket god pizza på kvällen. Senare på kvällen märkte vi att fler och fler människor gick åt samma håll. Dom måste vara på väg till något särskilt. Till slut kunde vi inte låta bli att följa efter. Vi gick genom en stor och vidsträckt park mot floden. Då gick det upp ett ljus i våra huvuden - det var ju 14 juli - det var Frankrikes nationaldag! Kvällen slutade med ett fullständigt fantastiskt fyrverkeri som avfyrades från andra sidan Mosel. Detta förklarade varför byarna var "stängda".
Dag 5, 2004-07-15, Metz - Pont a Mousson - tillbaka till Metz med tåg, (34 km). Vi sov länge denna morgon, faktiskt till 08.30. Nu skulle vi cykla över vattendelaren mot Rehn. Det skulle bli 2-3 dagar på vanliga vägar. Här var Mosel cykelväg slut. Det var (som vanligt) ganska svårt att hitta ut ur stan, dvs. att hitta den väg vi hade tänkt. Så är det alltid när det inte finns skyltade cykelvägar. Vi åkte fel ett par gånger. Dumt nog följde vi floden för mycket för det visade sig att det var en ganska hård trafik. När vi kom till Pont a Mousson efter 34 km tröttnade vi. Vi är vana att improvisera och åkte till ortens järnvägsstation och kollade hur vi skulle kunna ta oss på bästa sätt med tåg till Basel, som ligger vi Rehn. det visade sig att det bästa var att åka tillbaka till Metz, ligga över och ta ett tidigt tåg därifrån till Basel nästa morgon och så blev det. Vi tog in på ett hotell alldeles vid jvg.stn. Hotell de la Gare, 52 Euro inkl. frukost.
Dag 6, 2004-07-16, Metz - Basel med tåg, cykel Basel - Waldshut (72 km). Tåget gick 07.40 så vi måste upp vid 6-tiden. Vi hade rekognoserat allt kvällen innan så vi skulle veta vilket spår tåget gick från, om det var trappor eller hiss för att komma till spåret, osv. Vi vet hur saker kan vara på järnvägsstationer i rusningstid. Det är säkrast att veta så många detaljer som möjligt före. Tyskland och Frankrike (och även Danmark och Österrike) är fantastiska när det gäller att ta cyklar på tåg. Det finns särskilda avdelningar i vissa vagnar där man kan placera cyklar.
DENNA SYN ÄR ALLDELES OMÖJLIG I SVERIGE! Vi bytte tåg i Strasbourg och fick en halvtimma att cykla runt i staden. Kl. 11.30 var vi i Basel och till vår häpnad måste vi ta fram passen när vi skulle gå ut ur stationshuset. Passen hade vi placerat längst ner i packningen. Vi kunde ju inte drömma om att behöva dem under denna resa, men nu blev vi tvingade. Vi var i Schweitz och Schweitz är inte medlem i EU.
Rehn - Donau, från Basel via Bodensee till Donau´s källa. Sammanfattning. Tyskland är ett fantastiskt land att cykla i. Det finns asfalterade och skyltade cykelvägar, inte överallt, men nästan. Åtminstone efter alla de stora floderna. Man kan starta nästan var som helst och cykla i en riktning och sedan ta tåg tillbaka. Det måste ju finnas en jvg.stn. förstås, men järnvägsnätet verkar vara mycket mer utbyggt än i Sverige. De flesta tåg tar cyklar, det är bara att bära in själv. När det gäller kartor är det inga problem. De finns i bensinstationer och hos bokhandlare. Vi fick tag på en karta på en Shell bensinstation över Mosel i skala 1:200.000. Den var helt perfekt. |
